Lysmaskbyxor
Iaf har jag idag provat byxor. Jag kanske överdrev lite där i början, kanske var det max 5 byxor fast egentligen 4. Ett par gröna (lysmaskgröna), ett par svarta, ett par lila och ett par rosa. Efter ett antal minuters provande stod jag där svettig och med beslutsångest - svarta eller rosa? Kunde inte bestämma mig riktigt men eftersom jag gillar rosa så hängde jag undan dem tills imån men naturligtvis blir det de rosa... :)
MAT!!
Men det gör han iaf... Tänk om dett a någon gång kunde inträffa helt plötsligt och utan hot och krav? Tror ni att det är för mycket att önska?
Fuck ångest!
Tänk, imån är sista dagen på mitt gamla (snart) jobb!
När livet stannar.
Den är hemsk, tragisk och bara gråtig. Fy fabian!
Boken är välskriven och när man läser den känns det som att få en rak höger - gång på gång! Beskrivningen om hur det är att dras med i vattenmassorna I Tsunamin i Thailand är rak och ärlig och utan romantiska omskrivningar, ömheten i orden om de saknade barnen är hjärtskärande, saknaden i varje ord hon skriver om sin man lyser igenom så starkt att man inte kan missa den. Hon kämpar för att vilja leva, hon kämpar för att vara lycklig för sin överlevande son men ropen från andra sidan är höga och starka. Allt beskrivs med en otrolig klarhet och ibland får man svårt att andas.
Jag ångrar mig - läs boken med var beredd med Lambi storpack och se till att ha dina käraste hemma!
Fan för ångest!
Usch, känner mig helt vissen och oengagerad. Tror att det är ngt slags försvar mot all turbulens runtomkring.
Måste bara lugna ner mig, andas lite och fundera över allt. Mitt första beslut är att jag efter lunch måste prata med min chef och komma överens om hur vi ska göra med överlämnandet. Det är bra, ett beslut taget.
To be continued, typ.
Jag gillar inte tårta.
Storögda tittar mina bordsgrannar på mig.
Äter du inte tårta??
Nej, säger jag.
Ohhh, det var ståndaktigt, vilken självdiciplin.
Nej, säger jag. Jag har ingen självdiciplin, jag tycker bara inte om tårta. Är det så svårt att förstå?
Splended!
Det enda dåliga med bion var mannen bakom mig.... en talare... Han hade hundratals smarta saker som han bara var tvungen att klämma ur sig just på bion... Här kommer ett urval:
Mannen i filmen (typ) : Jag skulle gärna vilja avla en carprinia (eller ngt, en hästras iaf) med en ramsby (eller ngt en hästras iaf).
Mannen bakom (högt och tydligt): De talar om hästar.
Jag: No shit?
-------------------------------------
Mannen i filmen: ...men det var innan jag drog ut i kriget.
Mannen bakom: Det måste vara första världskriget han var med i.
Jag: Jaa, troligtvis eftersom filmen utspelar sig under andra världskriget och här är han ju och driver kor, här är han inte med i kriget.
-------------------------------------
Nicole Kidman (gråter): ...Nej, ta honom inte till ön!! NEEEEEEJ! (jättesorgligt)
Mannen bakom (skrattar hånfullt). Hö hö hö
Jag: Buuuuuäääääääääääääää!!!!
--------------------------------------
Filmen är slut och jag hoppas att slippa fler kommentarer MEN han lyckas få in en till.
Mannen bakom: Allt det där hände för att katolicismen har för starkt fäste i det landet.
Jag: Jaha, va bra, då vet jag det, tack så mycket!
__________________________________
Naturligtvis sa jag inget, men jag vände mig om och blängde på honom en gång, mycket argt och jag stirrade argt på honom hela vägen ut från bion. Troligtvis trodde han att jag tyckte att han var snygg (det var han inte) men han var nog alldeles för arrogant för att tro något annat.
Måste poängtera ännu en gång att ovanstående kommentarer är ett axplock av kvällens pärlor.
Bio
Nu ska jag och min sambo snart gå på bio. Först ska vi äta thaimat och sen se Australia. Och jag ska ha på mig mysbyxor! Tänkte att jag skulle göra mig iordning men sen tänkte jag att nä, det får bli bra som det är. På det lite sunkiga thai-stället syns man inte så väl och när man är på bio så ser man ju på - just det - bio.
Så det så.
Tacolängtan
Åhh, vill inte jobba mer nu! Vill hem till soffan och äta tacos och kolla på dålig tv som jag i smyg tycker är roligt (let´s dance).
Jessan - universums mitt (i simhallen)
1) Jag har inga glasögonen på mig och vet därför inte om någon tittar på mig, vilket för ett kontrollfreak som jag är oerhört jobbigt.
2) Jag tycker inte om hur jag ser ut i baddräkt (snällt uttryckt).
Jag vet naturligtvis att alla inte stirrar på mig när jag går in i simhallen. Kanske någon kastar en blick på mig och tänker "Varför går den där lilla tjockisen där och kisar, men hon har iaf snygga (läs stora) bröst". Inte vet jag? Men troligtvis är det inte många som bryr sig att någon kommer in i den redan fulla simhallen men känslan består och den är inte behaglig.
Trots detta ska jag ännu en gång modigt promenera ut i simhallen, jag inbillar mig att om jag gör det tillräckligt många gånger så försvinner obehaget - vi får väl se..
Ljudbok
Återigen har jag blivit överrumplad av min fantastiska intelligens.. hm..
LåtsasLeila
Jag fick ett underbart förkläde i julklapp, ett rosa med bruna fållband, ett sånt som underbara Leila har. Sen fick jag en bakbok, som underbara Leila har gjort. Jaha, tänkte jag, här är det bäst att sätta igång och baka. Så det gjorde jag igår. Jag tänkte att jag börjar med något lätt, choolate chip cookies. HA! säger jag bara. De blev inte alls som på bilden i underbara Leilas bok. Mina flöt ut och blev som tunna med vassa kanter, tror att man kan använda dem som vapen faktiskt. Jag ville ha fasta, runda, härligt robusta kakor!!
Nu hänger förklädet i städskåpet och där kommer det att få hänga tills jag har slickat mina sår och gör ett nytt försök.
Muffelskav på ridlektion
Fick också nästan psykbryt på en tant i gruppen. Jag hade täten och vår ridlärare sa att jag skulle börja ställa upp på medellinjen. Efter kanske 15 sek frågar tanten högt om vi skulle ställa upp på medellinjen. Ja, svarar ridläraren högt och tydligt. Efter kanske ytterligar 5 sek frågar hon mig (tror jag eftersom hon red bakom mig) "Skulle du börja ställa upp på medellinjen?". Japp, svarar jag glatt. Efter kanske 3 sek frågar hon igen "skulle vi ställa upp på medellinjen?".
JA, FÖR I HELVETE DIN SENILA TANTJÄVEL, VI SKA STÄLLA UPP PÅ MEDELLINJEN NÄR JAG ÄR FRAMME!!!!!!! sa jag naturligtvis inte.
Andas djupt - a n d a s d j u p t - d j u p t
Lång vs. kort
Ibland blir jag överraskad av min egen dumhet. Nu är det iaf slut på det för den här gången iaf.
Leadsinger i Rockband!
Det var inte alls så roligt som jag trodde, konstiga låtar där man måste growla (eller hur det nu stavas?). Vilken normal människa som inte spelar i typ death metal band kan growla?? Jag bara undrar? När jag påpekade att vi kanske kunde välja en låt som jag faktiskt evenuellt hade hört förut (vilket gör att det blir otroligt mycket lättare att sjunga) så blev gitarristen sur och vägrade välja låt. Jag tror bara att han var avundsjuk på min otroligt ogrowliga, spröda, ljuva stämma... eller ngt liknande iaf...minst... typ...
Läpparna och minusgrader
Jag märkte en sak idag. Efter en kall promenad så stod jag och en kompis och pratade i kölden. Då när jag skulle säga något märker jag hur jag sluddrar, som om jag var full! Läpparna var liksom så kalla att det var svårt att formulera vissa ord. Är mina läppar känsliga eller är det så för alla? Det var i alla fall jättejobbigt för man måste liksom anstränga läpparna jättemycket för att få till rätt ord. Efter denna läpp-pärsen måste jag gå och duscha. Puh!
Frustration
Hjälp!
Hjälp! Mina byxor har gått sönder, sömmen mitt i grenen sprack!! Hur då, undrar man kanske då och tyvärr är det inget smaskigt alls men jag ska berätta ändå.
Jag var på toa. När jag hade gjort mitt och allt var torrt och rent så skulle jag resa på mig (naturligtvis). Eftersom jag har såna där trekvartsbyxor på mig (btw jättesmart när det är -8 utomhus) så spände jag liksom ut benen så att byxorna skulle sträckas och inte åka ner på det äckliga toagolvet. Ritsch!! AHHH! Då helt plötsligt såg jag det äckliga toagolvet genom mina byxor - shit pomm fritt hur ska det gå resten av dagen? Får helt enkelt sitta ner resten av dagen och åka hem på min kontorsstol... eller nåt..
Vad gör jag?
Insåg precis att detta inlägg kanske inte är bra att ha som sitt första... Jaja, får jag ingen som läser mina bloggar så har jag ju en ursäkt för varför...