Lysmaskbyxor

Idag har jag provat 157 st termobyxor. Jag ska nämligen på min allra första semester i fjällen. Då gäller det ju att se bra ut. Min sambo säger att det gäller att ha funktionella byxor och att de som har flashiga och moderiktiga skidkläder är de som inte kan åka... Jaa, alltså måste jag ha snygga skidkläder för att på något sätt kunna glänsa lite i barnbacken. Annars får jag ju både ha funktionella (läs fula) skidkläder OCH vara dålig på att åka, någon rättvisa måste det väl ändå finnas?

Iaf har jag idag provat byxor. Jag kanske överdrev lite där i början, kanske var det max 5 byxor fast egentligen 4. Ett par gröna (lysmaskgröna), ett par svarta, ett par lila och ett par rosa. Efter ett antal minuters provande stod jag där svettig och med beslutsångest - svarta eller rosa? Kunde inte bestämma mig riktigt men eftersom jag gillar rosa så hängde jag undan dem tills imån men naturligtvis blir det de rosa... :)

Nu gäller det bara att hitta en jacka också! Hjälp!

MAT!!

Just nu, i detta ögonblick, sitter jag här framför datorn och lyssanr på Louis Armstrong och skriver blogg. Och vad gör min lille sambo då? JO, han lagar mat till mig! Han L A G A R M A T till mig, eller ja, till oss faktiskt, detta är en fantastisk upplevelse. Iofs har jag ju kanske forcerat fram det så jag lite surt sa att: Ska du vara borta hela veckan får du minsann laga en kärleksmiddag till mig på fredag!

Men det gör han iaf... Tänk om dett a någon gång kunde inträffa helt plötsligt och utan hot och krav? Tror ni att det är för mycket att önska?

Fuck ångest!

Nu har jag bestämt mig för att inte ha ångest mer. Jag ska bara "go with the flow". Får se hur det går eftersom jag en är människa som helst har kontroll på saker och ting men det kan kanske vara värt ett försök?

Tänk, imån är sista dagen på mitt gamla (snart) jobb!

När livet stannar.

LÄS ALDRIG DEN BOKEN!

Den är hemsk, tragisk och bara gråtig. Fy fabian!

Boken är välskriven och när man läser den känns det som att få en rak höger - gång på gång! Beskrivningen om hur det är att dras med i vattenmassorna I Tsunamin i Thailand är rak och ärlig och utan romantiska omskrivningar, ömheten i orden om de saknade barnen är hjärtskärande, saknaden i varje ord hon skriver om sin man lyser igenom så starkt att man inte kan missa den. Hon kämpar för att vilja leva, hon kämpar för att vara lycklig för sin överlevande son men ropen från andra sidan är höga och starka. Allt beskrivs med en otrolig klarhet och ibland får man svårt att andas.

Jag ångrar mig - läs boken med var beredd med Lambi storpack och se till att ha dina käraste hemma!

Fan för ångest!

Varför är jag en människa som så lätt får ångest? Nu har jag längtat bort från mitt jobb i flera månader och när jag får ett erbjudande om nytt jobb så får jag panikångest för att lämna mitt nuvarande. Vad ska jag säga till alla? Vem ska ta över mina påbörjade projekt? När ska jag lämna jobbet? Blir det nya jobbet bättre? Va fan är det med mig? GAH!

Usch, känner mig helt vissen och oengagerad. Tror att det är ngt slags försvar mot all turbulens runtomkring.

Måste bara lugna ner mig, andas lite och fundera över allt. Mitt första beslut är att jag efter lunch måste prata med min chef och komma överens om hur vi ska göra med överlämnandet. Det är bra, ett beslut taget.

To be continued, typ.

Jag gillar inte tårta.

Nej tack, säger jag och viftar avvärjande med handen.

Storögda tittar mina bordsgrannar på mig.

Äter du inte tårta??

Nej, säger jag.

Ohhh, det var ståndaktigt, vilken självdiciplin.

Nej, säger jag. Jag har ingen självdiciplin, jag tycker bara inte om tårta. Är det så svårt att förstå?

Splended!

Australia - oh vilken film! Fantastisk natur, underbar manlig skådespelare (oj, ska bara torka bort dreglet..vänta lite....), fin historia, lagom mycket gråtscener och - framförallt - ett lyckligt slut!

Det enda dåliga med bion var mannen bakom mig.... en talare...  Han hade hundratals smarta saker som han bara var tvungen att klämma ur sig just på bion... Här kommer ett urval:

Mannen i filmen (typ) : Jag skulle gärna vilja avla en carprinia (eller ngt, en hästras iaf) med en ramsby (eller ngt en hästras iaf).

Mannen bakom (högt och tydligt): De talar om hästar.

Jag: No shit?

-------------------------------------

Mannen i filmen: ...men det var innan jag drog ut i kriget.

Mannen bakom: Det måste vara första världskriget han var med i.

Jag: Jaa, troligtvis eftersom filmen utspelar sig under andra världskriget och här är han ju och driver kor, här är han inte med i kriget.

-------------------------------------

Nicole Kidman (gråter): ...Nej, ta honom inte till ön!! NEEEEEEJ! (jättesorgligt)

Mannen bakom (skrattar hånfullt). Hö hö hö

Jag: Buuuuuäääääääääääääää!!!!

--------------------------------------

Filmen är slut och jag hoppas att slippa fler kommentarer MEN han lyckas få in en till.

Mannen bakom: Allt det där hände för att katolicismen har för starkt fäste i det landet.

Jag: Jaha, va bra, då vet jag det, tack så mycket!

__________________________________

Naturligtvis sa jag inget, men jag vände mig om och blängde på honom en gång, mycket argt och jag stirrade argt på honom hela vägen ut från bion. Troligtvis trodde han att jag tyckte att han var snygg (det var han inte) men han var nog alldeles för arrogant för att tro något annat.

Måste poängtera ännu en gång att ovanstående kommentarer är ett axplock av kvällens pärlor.

Bio

Nu ska jag och min sambo snart gå på bio. Först ska vi äta thaimat och sen se Australia. Och jag ska ha på mig mysbyxor! Tänkte att jag skulle göra mig iordning men sen tänkte jag att nä, det får bli bra som det är. På det lite sunkiga thai-stället syns man inte så väl och när man är på bio så ser man ju på - just det - bio.

Så det så.


Tacolängtan

Åhh, vill inte jobba mer nu! Vill hem till soffan och äta tacos och kolla på dålig tv som jag i smyg tycker är roligt (let´s dance).




Jessan - universums mitt (i simhallen)

Idag ska jag gå och simma. Jag hatar simhallen men älskar vatten och att simma. När jag går de få meterna från omklädningsrummet och till bassängen känns det som om hela simhallen stannar upp och alla, verkligen A L L A stirrar på mig. Detta, tror jag, beror på två saker.

1) Jag har inga glasögonen på mig och vet därför inte om någon tittar på mig, vilket för ett kontrollfreak som jag är  oerhört jobbigt.

2) Jag tycker inte om hur jag ser ut i baddräkt (snällt uttryckt).

Jag vet naturligtvis att alla inte stirrar på mig när jag går in i simhallen. Kanske någon kastar en blick på mig och tänker "Varför går den där lilla tjockisen där och kisar, men hon har iaf snygga (läs stora) bröst". Inte vet jag? Men troligtvis är det inte många som bryr sig att någon kommer in i den redan fulla simhallen men känslan består och den är inte behaglig.

Trots detta ska jag ännu en gång modigt promenera ut i simhallen, jag inbillar mig att om jag gör det tillräckligt många gånger så försvinner obehaget - vi får väl se..

Ljudbok

Igår funderade jag på att gå ut på en promenad bara för att få lyssna på min ljudbok. Sen helt plötsligt kom jag på att jag behöver ju inte gå ut på en promenad för att lyssna på min ljudbok! Jag kan ju lyssna på den inne i soffan, sittande, under filten!!

Återigen har jag blivit överrumplad av min fantastiska intelligens.. hm..


LåtsasLeila

Jag fick ett underbart förkläde i julklapp, ett rosa med bruna fållband, ett sånt som underbara Leila har. Sen fick jag en bakbok, som underbara Leila har gjort. Jaha, tänkte jag, här är det bäst att sätta igång och baka. Så det gjorde jag igår. Jag tänkte att jag börjar med något lätt, choolate chip cookies. HA! säger jag bara. De blev inte alls som på bilden i underbara Leilas bok. Mina flöt ut och blev som tunna med vassa kanter, tror att man kan använda dem som vapen faktiskt. Jag ville ha fasta, runda, härligt robusta kakor!! 

Nu hänger förklädet i städskåpet och där kommer det att få hänga tills jag har slickat mina sår och gör ett nytt försök. 



Muffelskav på ridlektion

Igår lärde jag mig en otroligt viktig sak på min ridlektion. Ha inte trosor med söm där fram i grenen, då får man skav, på mufflan = oskönt.

Fick också nästan psykbryt på en tant i gruppen. Jag hade täten och vår ridlärare sa att jag skulle börja ställa upp på medellinjen. Efter kanske 15 sek frågar tanten högt om vi skulle ställa upp på medellinjen. Ja, svarar ridläraren högt och tydligt. Efter kanske ytterligar 5 sek frågar hon mig (tror jag eftersom hon red bakom mig) "Skulle du börja ställa upp på medellinjen?". Japp, svarar jag glatt. Efter kanske 3 sek frågar hon igen "skulle vi ställa upp på medellinjen?".
JA, FÖR I HELVETE DIN SENILA TANTJÄVEL, VI SKA STÄLLA UPP PÅ MEDELLINJEN NÄR JAG ÄR FRAMME!!!!!!! sa jag naturligtvis inte.

Andas djupt - a n d a s  d j u p t -  d  j  u  p  t

Lång vs. kort

Jag är den kortare parten i vår familj (bestående av mig och min sambo). Därför har jag alltid fått hyllan som är lägst, kroken som sitter lite längre ner o.s.v. Att jag skulle ha de understa lådorna i byrån var också pga att jag var kortast och jag köpte det ett tag...tills jag tänkte till. Bara för att jag är 1,65 betyder inte att det är enklare för mig att sätta mig på huk och försöka hitta mina trosor i byrålådan, det kan väl likaväl min sambo göra (fast med sina kalsonger då, för han använder inte mina trosor)  trots att han är hela 1,80 cm.

Ibland blir jag överraskad av min egen dumhet. Nu är det iaf slut på det för den här gången iaf.

Leadsinger i Rockband!

Yep, då har man varit leadsinger i Rockband ikväll... yeeees... Ja, tv-spelet.
Det var inte alls så roligt som jag trodde, konstiga låtar där man måste growla (eller hur det nu stavas?). Vilken normal människa som inte spelar i typ death metal band kan growla?? Jag bara undrar? När jag påpekade att vi kanske kunde välja en låt som jag faktiskt evenuellt hade hört förut (vilket gör att det blir otroligt mycket lättare att sjunga) så blev gitarristen sur och vägrade välja låt. Jag tror bara att han var avundsjuk på min otroligt ogrowliga, spröda, ljuva stämma... eller ngt liknande iaf...minst... typ...

Läpparna och minusgrader

Jag märkte en sak idag. Efter en kall promenad så stod jag och en kompis och pratade i kölden. Då när jag skulle säga något märker jag hur jag sluddrar, som om jag var full! Läpparna var liksom så kalla att det var svårt  att formulera vissa ord. Är mina läppar känsliga eller är det så för alla? Det var i alla fall jättejobbigt för man måste liksom anstränga läpparna jättemycket för att få till rätt ord. Efter denna läpp-pärsen måste jag gå och duscha. Puh!


Frustration

Jag beställer en tidningsprenumeration i julklapp till min moster - en fin inredningstidning. Jag får fakturan i veckan. Den är fel, dubbelt så många nummer som jag beställde och alltså dubbelt så mycket pengar. Jag försöker ringa kundtjänst "just nu är det många som ringer, men vänta kvar så hjälper vi dig så snart vi kan. Det är mer är 30 minuters kö." 30 jävla minuter!! Jag har inte tid att sitta och vänta i 30 minuter!!! Går in på hemsidan och prenumerationsärenden. Formulerar ett litet mail, trycker på skicka - Internal server error!!!! WTF!!! Jävla förbannade helvetestidning! Och detta har jag gjort varje dag sedan i måndags..... GAH! Nu är sammanbrottet nära!

Hjälp!

Hjälp! Mina byxor har gått sönder, sömmen mitt i grenen sprack!! Hur då, undrar man kanske då och tyvärr är det inget smaskigt alls men jag ska berätta ändå.

Jag var på toa. När jag hade gjort mitt och allt var torrt och rent så skulle jag resa på mig (naturligtvis). Eftersom jag har såna där trekvartsbyxor på mig (btw jättesmart när det är -8 utomhus) så spände jag liksom ut benen så att byxorna skulle sträckas och inte åka ner på det äckliga toagolvet. Ritsch!! AHHH! Då helt plötsligt såg jag det äckliga toagolvet genom mina byxor - shit pomm fritt hur ska det gå resten av dagen? Får helt enkelt sitta ner resten av dagen och åka hem på min kontorsstol... eller nåt..


Vad gör jag?

Herregud, nu har jag skapat en blogg. Jag som alltid hävdat att det är larvigt med bloggar och bara ett sätt att häva ur sig personliga saker ingen i IRL vill lyssna på. Detta måste vara ett tecken på hur pass uttråkad jag är...eller?

Insåg precis att detta inlägg kanske inte är bra att ha som sitt första... Jaja, får jag ingen som läser mina bloggar så har jag ju en ursäkt för varför...

RSS 2.0