Himlagrisen

2014 var det bästa och värsta året i mitt liv. Att få bli mamma till Olle är helt klart det bästa. Tänk att vi har fått en sån underbar liten kille! Det är verkligen en gåva och jag är obeskrivligt lycklig över detta. Förlossningsdepression var ju inget vidare, det kunde jag verkligen ha varit utan men nu är jag på god väg ur den och de dåliga dagarna blir bara färre och färre. Snart är jag mig själv igen! 

Det värsta var Beskedet. Att få veta att någon man älskar djupt och innerligt har en obotligt sjukdom skapar djupa hål i hjärtat och det gör ofattbart ont. Men vi försöker att leva i nuet och njuta av allt det goda som vi har i livet just nu, carpe fucking diem, liksom. 

År 2015 ska innehålla mer kärlek. Det är mitt mål och min förhoppning. Jag ska umgås med människor som jag älskar och försöka vara en kärleksfull medmänniska. Kanske kan det sprida sig till andra? Jag hoppas det, för om det är något världen behöver så är det mer kärlek. 

TACK till alla underbara vänner som har stöttat mig under året. Jag vet att jag har varit dålig på att höra av mig men ni ska veta att ni betyder så mycket för mig. 

TACK min underbara familj för allt stöd och hjälp, utan er hade jag aldrig klarat det. 

TACK min fina sambo som under 2015 kommer att bli min make. Hur skulle jag klara mig utan dig? Du är min klippa och du finns alltid där och tar emot mig när jag faller. Jag älskar dig. 

❤️

Gott Nytt Kärleksfullt År! 

❤️

Jag blir helt varm och bubblig (och lite gråtig) inombords när jag tänker på hur många underbara människor som tycker så mycket om vår Olle. Igår på hans namnfest blev det så konkret och tydligt, kärleken bara flödade. En helt underbar dag och jag så glad och nöjd och tacksam för dagen. 

Ett stort tack till alla som var med och bidrog till denna dag full så full av kärlek. Vi är oerhört glada och priviligierade över att ha er i våra liv. 

Jag var ju lite darrig på rösten när jag läste min dikt som jag skrivit till Olle så här kommer den igen:

så många vi är som har väntat.

Ett strålande ljus i mörkret du blev,

ett hopp för de som har kämpat.

Min kärlek till dig är oändlig,

likt rymden där stjärnorna bor.

Jag ska ska ge sig mitt allt, det lovar jag dig,

jag ska göra mitt bästa som mor.

Dina ögon är blå och din blick är så klar,

så oförstörd ännu av allt.

Jag vill alltid kunna skydda dig,

min älskade lilla männsikovalp.

Ditt skratt är det bästa ljudet jag vet,

det är som den ljuvaste sång.

Aldrig trodde jag väl detta,

när natten den åttonde kändes så lång.

Ditt leende lagar mig trasiga själ,

hur klarade jag mig någonsin utan?

På vår stormiga färd över livets hav,

är jag lycklig att ha dig på skutan. 

Din fjuniga hjässa så tung på mitt bröst,

jag ger det en fjäderlätt kyss,

Det känns som du alltid varit hos oss men du kom faktiskt alldeles nyss. ❤️

Känner mig så djupt tacksam och lycklig över allt som jag har i mitt liv och samtidigt helt skräckslagen över att förlora det. 

Nej, jag vet att man inte kan gå omkring och vara rädd för att förlora någon/något varje dag. Och ja, jag vet att jag måste njuta av stunden och leva i nuet men det är banne mig lättare sagt än gjort. 

Carpe fucking diem.