Himlagrisen

Idag har jag och Sambo varit på Loppis. Jag älskar loppmarknader!! Det var en ganska stor loppmarknad men mycket folk så trångt var det. Hade förhoppning om att hitta en liten hylla till köket men det fanns ingen. Dock gjorde jag tre fynd. En liten trälåda som antagligen tjänat som syskrin, den var röd med en fin blomma målad på locket, gammalt julgransglitter och en hemlis... en julklapp till far nämligen. Varför har jag då köpt gammalt glitter kan man fråga sig? Enkelt svar, det är helt enkelt finare än det glitter som säljs nu.


Efter loppisen åkte vi in till stora staden Bb. Jag skulle bara lägga ett brev på lådan men efter lite fjäsk så kom vi överens om att Sambo skulle åka och tanka och jag skulle gå i de två fina affärerna som finns där. Blommor, krukor, prickigt, rosa och vitt....aahh, det är en fröjd att gå i dessa affärer.

Men då det lackar mot jul (okej, kanske lite tidigt men min lillasyster har redan köpt ALLA julklappar) så försöker jag hålla i pengarna och gick ut ur affären utan påse. Sambo var inte tillbaka så jag tänkte att jag går och kollar lite i skoaffären. Sagt och gjort. 15 minuter senare kommer jag ut med en påse. Varma och praktiska vinterstövlar inhandlade. Sambo hittade mig på vägen till skoaffären och ville nu gå in på konditoriet och köpa wienerbröd. Jag stannade utanför (för att försöka hålla mig till min diet) och kollade förstrött på kläderna utanför Görels damkläder. Till min förvåning var det snygga, moderna kläder. Jag vet inte hur många gånger jag har gjort narr av Görels damkläder men nu fick jag minsann äta upp detta då jag faktiskt handlade en kofta där! Sambo var inte sämre han utan hittade en gosig strickad tröja som han köpte (ja, på herravdelningen). Så i den lilla byn Bb, där det finns typ 10 affärer shoppade jag och Sambo loss ordentligt. 


Nöjda och glada åkte vi hemåt. Nu har vi druckit kaffe och ätit kanelbullar (ja, wtf mina och slemmas kanelbullar är för goda att avstå) och är laddade för att gå ut och jobba i träfgården/garaget. Hittills har min lördags varit ytterst bra. 

Tjing, tjing som Hjördis, jag menar Hanna säger.  

Så sa en gång en liten pojke om sin morfar Nisse. Men det var inte den historian jag skulle berätta nu.

Nu skulle jag berätta att jag idag har hoppat med hästen Nisse. Han heter egentligen Nietchze men alla kallar honom Nisse. Hoppningen gick iaf bra. Vi hoppade fram, det kändes tryggt och bra. SEN skulle vi hoppa en liten bana. När jag står där och väntar på min tur blir jag bara mer och mer nervös och när jag ska börja hoppa, börjar jag med att nästan hoppa över fel hinder. Jag får black-out och kommer inte ihåg vilken väg vi ska rida. Nisse är dock gammal i gemet och styr mig mot rätt hinder och vi flyger över de två sista räckena. Med en puls på 220 saktar jag av och ler glatt och lättat - puh, jag klarade det! :)


Dagens fråga lyder; Varför utsätter jag mig för detta?  O.S.A.