Close to Home - sammanfattning
Jag tyckte att det behövdes en liten sammanfattning över helgens händelser på Close to Home. Först vill jag bara säga att många västgötar bör SKÄMMAS. Man kan inte klaga på att Borås är en sån tråkig stad och att det aldrig händer något och sen när det väl händer något inte närvara!! NEJ! Dålig stil av Boråsarna och närliggande stadsbor, 1500 människor på en festival i en stad där det bor 100 000 - dåligt!
Well, nog om det. Nu till själva huvudämnet!
Hästpojken - gjorde enligt min vän Slemmah en bra konsert. Jag insåg att jag gillar inte Hästpojken och hans musik - at all. Blä.
Carolina Wallin Perez - vackert och vemodigt, det var ju bara KENT -låtar hon sjöng så då blir det ju inte så happy precis.
Amanda Jensen - Åh, hon är så bra. Hennes röst är skön och hon är cool på scen och har duktiga musiker med sig!
Avatar - Growl (stavas det så?) eller falsett, det var de två olika tonlägena. Nej tack.
Crucified Barbara - Kast med stort hår. No thanks. Headbanga inte var 3:e sekund, det blir liksom uttjatat efter ett tag. Dessutom var ljudet KASST!
Mustasch - Dagens överraskning. Jag har aldrig lyssnat på Mustasch men jäklar va bra de va! Proffsiga, roliga, bra ljud och riktigt rock. Dagens bästa faktiskt och detta förvånar mig mycket.
LÖRDAG:
Elin Ruth Sigvardsson - Oh så bra trots dåligt ljud! När hon spelar munspel får jag gåshud - I like!!
Fibes oh Fibes - Eftersom vi hade en Fibesmotståndare med oss (Slemmah), det regnade (massa!) och vi var hungriga så gick vi och åt när de spelade men vi hörde sista låtarna och de var glada och bra...typ..
Pain of Salvation - Åh, det där dåliga, dåliga ljudet som förstörde så mycket! Men trots dålig ljud så kan jag väl säga att detta var inte precis min kopp te. Funkar väl nån låt men nej tack ändå liksom.
Dundertåget - N O. Övriga kommentarer överflödiga.
Timo Räisänen - Jihuu vilken bra spelning (trots dåligt ljud)! Ännu en överraskning för min del. Har aldrig riktigt lyssnat på Timo men lär ju börja göra det nu. Skönt med en person som är ödmjuk och söt på scenen också.
Bob Hund - Ja, Jösses. Sångaren är ju galen, på riktigt alltså, helt bäng. Annars var de väl hm...nä, jag vet inte vad jag ska skriva. Det märktes att de var duktiga live-artister men ändå så gillar jag dem inte. Typ.
Khoma - De hade valt ett bra namn på sitt band. Koma.
Jasmine Kara - Återigen - dåligt ljud. Så jobbigt att lyssna då. Annars hade hon ett bra band med trombon och altsax, grymt! Men helheten - njaa och knappast ett band att avsluta kvällen med?
SLUTLIGEN:
I goda vänners lag blir väl det mesta roligt men jag är ändå otroligt nöjd med festivalen. Höjdpunkterna var Mustasch, Amanda, Timo och Elin men tvinga mig inte att välja för det kan jag inte. Det stora minuset var LJUDET! Jösses så dåligt det var ibland, under all kritik!!
Jag har gjort ännu en upptäckt denna helgen (förutom Mustasch och Timo) och det är att jag är gammal. Jag är idag dötrött och skulle bara vilja ligga i soffan och kolla på TV idag. Men min tyranniske arbetsledare Sambo tycker att vi ska gå ut och spika på garaget... Jag inser att jag måste det, så att garaget någon gång blir klart, men hur ska jag orka? Det vet jag inte men det märks väl. Sambo visslar så glatt där nere när han tar på sig snickarbyxorna... Bäst att avsluta och gå ner och joina honom. :)
Just det.
Bubblan mår bra nu. Hon fick vara inne idag och jag hade planerat att hon skulle vara inne resten av kvällen också men hon hade typ damp när jag kom hem så hon fick gå ut. Nu har hon kommit in igen och ligger nöjt och sover på mattan.
Tänk vilken oro denna lilla pälsboll kan skapa. Nu känner jag mig dock helt lugn. :)
Fångarna på fortet.
Förväntansfull satt jag nu framför tv:n och hoppades att Stefan Lövgren skulle ingå i Handbollslaget men nej, det var köttbullen, slangen och jag vet inte vad..
Herregud, tv4 borde tänka på att visa lite snyggare TV.... som Stefan Lövgren!
Jaja, får väl försöka stå ut ändå...
Bild: Google
Ångestdämpande.
Ja, nu är jag orolig för Bubblan igen. Idag kom hon linkandes sakta, sakta med tufsig päls och trött blick. Usch, jag får ont i magen varje gång. Vill ta henne i famnen och undersöka varenda millimeter av hennes kropp. Men idag var jag hyfsat lugn. Jag lät henne äta och dricka och gå upp till sin favoritplats innan jag började pilla på henne. Dock lät hon mig inte komma i närheten av vänster baktass. Morr och vift med tassen! Så jag vet fortfarande inte vad som har hänt. Men hon har gått ner för trappan ytterligare en gång och ätit och sedan gått upp igen... Det kan man väl inte göra med en bruten tass? Ja, för naturligtvis tror jag det värsta, varje gång...
Nu vill jag två saker:
1) Säg att det inte är någon fara med Bubblan och att katter inte kan gå i trappor med bruten tass.
2) Ge mig tips på hur jag ska hantera min oro...jag blir galen!
Det regnar och jag har dödat en mus.
Idag bygger vi garage. Naturligtvis så regnar det. Vi har väl varit igång i ett par timmar nu men regnet tilltog nyss och då bestämde sig männen för att åka och slänga skräp och köpa virke istället - good call. Jag viker tvätt, bloggar och rengör Bubblans toalett under tiden. Bubblan ligger som en liten blötfis på mattan nedanför mig.
Och på tal om Bubblan så var jag tvungen att döda en mus häromdagen. Hon hade fångat en jättesöt liten skogsmus men när hon skadat den så pass mycket att den inte kunde springa mer så tappade hon intresset för den och gick därifrån. Förgäves försökte jag säga till Bubblan att du får väl äta upp den nu när du fångat den men det var lönlöst.Kvar satt jag på huk i skogsbrynet och nästangrät för den lilla musens skull. Jag såg ju hur den fortfarande andades trots att den inte kunde röra sig. Det kom blod ur den lilla munnen och buken var uppriven. Just i det här ögonblicket hade jag inget till övers för katters instinkter... Till slut orkade jag inte se på musens lidande utan tog en pinne och slog den över musens nacke... två gånger, sen var den död. Det var fruktansvärt och jag fick samla kraft och mod innan jag slog. Efteråt ville jag gråta men det kändes ändå bra att den lilla musen slapp lida.
Den dagen lärde jag mig en läxa. När jag ser att Bubblan jagar något - "GÅ INTE DIT!".
Garage på G.
Söt Bubbla trots att hon är elak mot möss.
Tre saker.
1)
Idag träffade jag I, min vän Jeanettes 8-åriga pratglada dotter. I förklarade glatt att hon skulle ha med sig sitt
Nintendo till stallet men för att hästarna inte skulle bli rädda för ljudet så skulle hon ta med sig hörlurar. Hon
tar fram ett par hörlurar och förevisar att hon måste minska dem för att de ska passa henne. Men, fortsätter
hon, när pappa eller storebror L ska använda dem så måste de
störra dem.
Störra, vilket bra ord! Varför heter
det inte så? Tyckte att det var ett väldigt bra och användbart ord.
2) Sambo ringde och frågade om jag ville ha hämtmat (typ pizza), jag tackade nej. Tyckte att det kunde vara värt att skriva här.
3) Såg precis på nyheterna att en tjur hade hoppat upp i publiken under en tjurfäktning. HA! Säger jag. Nej, jag vill inte att folk ska skadas men de måste ju förstå att de stackars tjurarna nån gång kommer att hämnas. Tjurfäktning är inte okej.
The Ark och parenteserna.
Igår kom jag hem från jobbet, tog en raggardusch (d.v.s sprutade på lite parfym över ev. svettlukter) och sedan drog jag och Sambo till Liseberg. Fantastiska och underbara The Ark skulle nämligen spela där. Vi hade en jättekul kväll och The Ark var naturligtvis lika bra som alltid och Sambo vann en bautatoblerone (jag vann som vanligt ingenting och inte ett endaste litet mjukisdjur kunde jag fiska upp).
Trots min totala otur i spel så var vi nöjda och glada när vi åkte hem. 23.30 la vi oss i sängen och ställde klockan på 05.15....
Prick kl. 05.15 i morse så anlände mor och far hit till oss. Vi hade nämligen lovat att skjutsa dem till flygplatsen. Pappas födelsedagsresa, som kändes så avlägsen i februari, skulle äntligen gå av stapeln. När jag gick upp i morse så kände jag mig så trött. Jag kommer inte att kunna vara vaken hela dagen, tänkte jag och började fundera på om jag kunde sova en stund på jobbet innan ridningen ikväll. Då kände jag mig lite gammal. Jag pallar inte en natts dålig sömn utan försöker planera in en liten tupplur under dagen. Jaja, jag kommer antagligen inte att ta en tupplur utan istället somna på hästen, trilla av och inte märka det utan bara ligga kvar i böset och sova.
Vi får väl se hur länge jag håller mig vaken idag! :)
Kaniner, hästar, garage och pappor.
Igår höll jag i en liten, liten kanin. Han heter Edvin och är min vän JDR`s dotters kanin. Jag insåg när jag höll i honom att jag fortfarande saknar min lilla kaninis. Att hålla en liten kanin är en speciell känsla, den lilla kroppen är så späd men ändå så full av kraft, det lilla hjärtat som pickar så snabbt först men som sedan lugnar ner sig när de upptäcker att det inte är farligt att bli klappad. Det är mysigt och jag saknar det.
Efter kaninhållningen så var det första ridlektionen för terminen. Jag hade helt ofrivilligt blivit lurad in i en H4-grupp vilket betydde att jag antagligen skulle vara sämst i gruppen och var således nervös. Mycket nervös. Men lektionen gick bra. Det kändes ovant och hafsigt men med tanke på uppehållet, nervosieteten och stallets slöaste häst så var jag nöjd. Den nya ridläraren gav mer kritik och beröm på denna lektion än vad förra ridläraren (fru Fürer) gjorde under hela förra terminen.
Idag är det fredag och tack och lov för det. De två senaste dagarna har det varit väldigt mycket, jobbigt och stressigt på jobbet och det ska alltså bli väldigt skönt med lite vila. Eller ja, vi får väl se hur mycket vila det blir för idag kommer garaget och på söndag/måndag kommer papporna hit och hjälper till att bygga det. Tack o lov för att pappor finns alltså! :)
Edvin!
Foto: Matthias Rezac
Min sötis.
Idag fick jag en present av Sambo.
HAHA! I lööööv presenter. De var perfekta också! Se själva....
Varför? Tydligen är jag söt som en muffins! :)
Tack Sambo! Du är bäst! <3 Älskar dig!
Dumma, dumma!
Nä, ingen bra dag idag. Bubblan vägrade komma in i går och i morse när det regnade tänkte jag att nu kommer hon skuttandes men icke! Så jag fick åka till jobbet utan att veta var min lilla Bubbla är ;(
Sen händer det så mycket tråk omkring mig nu att jag blir alldeles ledsen i hjärtat. Soffan är sjuk, Emma är ledsen, H är ledsen och så regnar det. Typ.
Bläkdag.
Lycka.
Ja, ibland blir jag det. Ledsen att jag bara skriver filosofiska romantiska inlägg om livet just nu men det är det jag vill berätta om. Jag har upplevt ännu ett underbart ögonblick i livet som jag sparar i mitt hjärta.
Igår var jag, sambo och min kära storasyster på Diggiloo på Nääs slott. Det hade regnat hela dagen men på eftermiddagen sprack det upp och blev strålande sol och blå himmel. Glada i hågen hoppade vi in i bilen och åkte mot Nääs. Men 1000 m innan avfarten så var det KÖ. Jag H A T A R att stå i bilköer. Det är såååå tråkigt. Efter snigelkörning i en timme (!) så parkerade vi på ett lerigt gärde och 18.30 satt vi på våra platser. Arrangörerna hade varit så snälla att de skjutit på uppträdandet en halvtimme så vi kom precis när det började. Skönt att slippa vänta (igen) i alla fall.
Jag ska villigt erkänna att Diggiloo inte ligger så högt upp i prioriteringslistan. Det var mest p.g.a storasyster som jag och lillasyster valde att ge henne biljetter till detta arrangemang, förväntningarna var alltså ganska låga. Men det var faktiskt kul. Vissa moment hade ju lätt kunnats stryka (vad f-n hade Mojje där att göra t.ex?), vissa moment var underhållande, vissa moment var vackra, vissa intetsägande och TVÅ SPEKTAKULÄRA.
Tänk er en ljummen sommarkväll, solen håller på att gå ner och färgar himlen rosa och orange, svalorna flyger högt upp på himlen och ger ifrån sig sina säregna visslingar, för övrigt är det tyst... Men då klyvs tystnaden av en ensam trumpet. Tonerna från Gudfadern strömmar ur trumpeten och stämmningen är magisk.
Jag sitter som paralyserad under hela framförandet och när han slutar och förtrollningen bryts vill jag ställa mig upp och skrika exellento, bravissimo, splendico, honom ska vi ha! Och sedan sätta honom i en kärra och ta med honom hem. Det gjorde jag såklart inte men jösses så bra han var. Dessförinnan hade han dessutom spelat Ack Värmeland du sköna och det var ju inte helt fel det heller. Så tack vara dessa två framträdanden så kunde jag åka hem nöjd och glad trots Mojjes inte-så-bra (okej, jag skriver det - dåliga) framträdanden. Storasyster verkade också glad och nöjd och Sambo eh... tog sig igenom det utan att må dåligt, så det måste ses som en lyckad kväll!!
Magnus Johansson heter trumpetaren- väl värd att lyssna på om ni får möjlighet!
