Stanna! Jag vill gå av!
Jaha, vi har haft lyckan att få ett barn som sover om natten. Nästan alltid. Så varför kan hans mor inte ta tillvara på denna lycka och sova?
För att min hjärna har satt igång och snurra. Tankarna skenar som en berg- och dalbana som löpt amok och jag vill inte vara med. Jag mår illa och har dödsångest och gråten i halsen och det enda jag vill är att den ska stanna så att jag kan gå av. Men det gör den inte. Den fortsätter och fortsätter och det enda jag kan göra är att krampaktigt hålla i handtaget och hoppas att jag inte trillar av.
