Himlagrisen

Ja, typ så skulle man väl kunna beskriva min vecka. Har haft helt sjukt mycket att göra på jobbet. Det har för det mesta varit positiva möten och saker men det har ändå varit för mycket. Nästa vecka ska jag se till att det blir bättre på den punkten. Magkatarr och andra stresstecken har börjat visa sig och det vill jag inte veta av. Veckan avslutades iallafall mycket bra. Jag och bästa Jeanettan var på Happy Hour-ridning (det är alltså en vanlig ridlektion fast man äter mat och tjatar efteråt) och det var mycket kul. Jag har nog inte insett hur mycket jag saknar hästarna. För det är mest hästarna jag saknar (och umgänget med J). Stod och klappade och myste med "min" häst efter ridpasset medan hon mumsade hö. Det var så rofullt och mysigt.

Oj, vilken helg jag har haft! Jag har haft så roligt och ändå fått väldigt mycket gjort.

1) Pelle (en av domarna i Idol) är verkligen supertöntig. T Ö N T I G!

Idag satt Sambo och jag och tittade på TV när jag plötsligt hörde ett konstigt ljud, som ett skrik. Äh, det var väl TV:n tänkte jag men nä, där kom det igen. Sambo mute:ade TV:n och då hörde vi det igen, ett gällt skrik. Vi gick ut på balkongen och lyssnade. Lätet kom oregelbundet och det var nära. Nu lyckades vi bestämma att ljudet kom från ett djur, gissningsvis en fågel. Sambo gick ner och hämtade våra bautaficklampor (som den som de har när de kallar på Batman) och vi började lysa. Vi lyste och lyste i tallar och granar och björkar. Efter envist lysande ser jag plötsligt - EN UGGLA! Jag har aldrig sett en uggla så nära så det var rätt häftigt. Efter att ha suttit i spotlighten en stund bredde den ut sina breda vingar och flög till en annan tall. Så STOR var den! Om jag någon gång skaffar en fågel (föga troligt) så ska jag ha en uggla!

NEJ! Nej, säger jag bara. Usch och usch. SLUTA! Den förstör bra musik och gör dålig musik sämre (om det är möjligt).


http://youtu.be/jI2EcRXR7RU


http://www.youtube.com/watch?v=GVIv4rULrys

Idag har vi bakat och ätit scones. Mycket mysigt och mycket gott. Det var verkligen perfekt sconesväder idag. Bubblan behagade inte komma in igårkväll och inte heller i morse men idag när vi kom hem från jobbet kom hon glatt och mötte oss. Det värsta är ju att man som ganska liten katt blir väldans trött av att vara ute en hel natt och en hel dag....som synes...

Idag när jag kom hem började jag med att bära in ved (mmm, mys vid kaminen). Vädret var fint och jag pratade i telefon med min kära moder. När jag var klar med vedbärandet tänkte jag passa på att ta vid där Sambo slutade i helgen i lövräfsandet. Räfsa, räfsa, räfsa, tre stora högar fick jag ihop och telefonsällskapet hade nu bytts ut till Sambo (som är på tjänsteresa). Han frågade mig om det inte var mörkt hemma ännu. Nääääääj, svarade jag. Mörkt? Här är det så ljust så. Samtalet avslutades, jag hämtade trädgårdstraktorn med släp och lassade på alla löven. Fullt lass! När jag ändå var igång hämtade jag trappstegen och rensade hängrännorna på garaget. Löv + barr + löv + barr + vatten = äckligt. Men rensat blev det och jag gick ner från trappstegen och upptäckte att det helt plötsligt hade blivit natt. Jag hade inte på mig någon klocka och började fundera på om jag helt hade tappat tidsbegreppet. Jag såg inte trädgårdtraktorn 10 meter längre bort i mörkret och månen lyste lite svagt på mig bakom ett moln. Jag skyndade mig att köra in traktorn och ställa in stegar och räfsor. Eftersom jag inte gillar måne bakom moln (Thriller!) så skyndade jag även på stegen in till huset och upptäcker där till min förvåning att klockan är 19.11... eh hallå? 19.11!! Hur kan det vara så här mörkt klockan 19.11? Jag älskar att bo i Sverige men vid såna här stunder undrar jag lite... varför?

Enligt 118 100 betyder destruktivt beteende detta:

Min hjärna känns som mos, jag har en svag huvudvärk, jag är hungrig och ensam (människa iaf, Bubblan är ju med mig). Jag är lättad och glad på ett sätt men samtidigt känner jag mig trött, utmattad och ledsen. Jag har dåligt samvete och vet inte hur jag ska hantera det. Jag ser fram emot helgen men känner ingen fredagskänsla. Det är som om hela jag är avtrubbad eller avdomnad. Jag vet inte, rörigt i hela huvudet är det iaf och för en gångs skull vet jag inte hur jag ska reda ut det. Jobbigt är det nu.

Jag hatar att vänta. Oavsett vad det är på. Bil, buss, tåg. Stå i kö till kassan, vänta på en vän eller värst av allt BILKÖ! I en bilkö är man fast. Man kan inte ångra sig, man kan inte vända, man kan inte göra någonting! HEMSKT! GAH! Idag har jag börjat dagen men att stå i bilkö. Den sniglade sig fram och jag fick sammanbrott. Nu är jag på jobbet och försöker lugna ner mig och fokusera på jobbet. Starten på den här dagen hade kunnat vara bättre.

Ibland stannar livet upp. Allt som ibland verkar så viktigt bleknar och man inser vad som verkligen är viktigt, på riktigt. Därför har jag inte prioriterat bloggning. Men nu kommer några bilder som visar vad september månad har innehållt.