Himlagrisen

JÄVLA HELVETESRÅDJUR! Jag är numera helt övertygad om att rådjur är Satans sändebud här uppe på jorden. Idag upptäckte jag att rådjursjävlarna har ätit på mina jordgubbsplantor, salladen i grönsakslandet, blasten på morötterna och rödbetorna (gjorde väl iofs inte så mycket men ändå) OCH mina små luktärtor som äntligen har vågat sig upp ur jorden.

Jag såg en kille på stan i modell rund som hade en t-shirt där det stod:

"FAT PEOPLE ARE HARD TO KIDNAP."

Jag gillar vanligtvis inte t-shirts med töntiga texter (typ "denna vackra kropp byggdes av öl") men jag tyckte faktiskt att den tröjan var kul. Självdistans och humor liksom. Gilla.

Jösses vad jag längtar efter semester nu! Jag har aldrig längtat så som jag gör nu. Varför? Jag är psykiskt utmattad. Inte så att jag är utbränd eller superstressad hela tiden men jag behöver en lång paus från panikutryckningar, känsloutbrott, telefoner som strular, puckade (andra) myndigheter och bullshit. Jag behöver få vara obehärskad, ostrukturerad, otrevlig och sur. Framförallt obehärskad. Mitt tålamod är lika med noll just nu. Bara något litet går emot mig blir jag galen och vill gapa och skrika och kasta saker omkring mig. Det funkar inte riktigt på mitt jobb. Så på semestern ska jag vara vild och galen, glad, gapig och skrikig, ostrukturerad och utsövd! Bara tre dagar kvar nu! Heja mig!

Idag har jag inte gjort många knop. Började dagen med en promenad med lillasyster men efter det har jag suttit i solen och läst och rensat lite ogräs. Det är första gången den här "sommaren" som jag har suttit ned i solen en hel förmiddag och bara tagit det lugnt. Jag kan inte beskriva hur fantastiskt det känns! Anledningen till att jag har kunnat göra detta är att veden är klar och gräset klippt och balkongen skrapad och jag känner att vi inte har miljoner saker att göra. TACK till alla som har hjälpt oss med detta! Jag inser att det är tack vare min fina familj som det har gått så bra som det har gjort! Nu ska jag fortsätta ta det lugnt och kanske rensa lite mer ogräs. n

Det här är en bra helg. Familjen har varit här och vi har firat födelsedagar och midsommar - mys på hög nivå trots dåligt väder. Jag har fått en Himlagris - bra skit. Veden är klyven och ligger ute och solar sig - mucho bra. Idag har lillasyster varit här och hjälpt till med att få veden klar - en win-win situation, mycket trevligt och bra arbetskraft! ;) Vi har precis tittat på Pirates 2 och skrattat - Ai! Imån är planen att gå en morgonpromenad innan lillasyster åker hemåt igen - bra skit. En BRA helg helt enkelt och än är den ju inte slut! :)

Striden är inte avslutad. Idag, vid lite närmre undersökning, upptäckte jag minsann en knopp och eventuellt en till. HAHA! Så vad gör man då när man inte har någon otvättad fårull, vargurin eller hönsnät? Jo, man gör en liten kokong, ett litet rympskepp, en varm liten oas till de små knopparna. Kanske kan rådjuren äta sig igenom väven men de får i alla fall kämpa lite och dessutom tar det längre tid vilket också ger mig längre tid att upptäcka dem! Mohahaha!! En annan eventualitet är att de sätter i halsen och dör. Det går också bra.

Igår kväll efter en synnerligen trevlig kväll hos söta Gelén kom jag hem till Sambo på gott humör. När vi stod och borstade tänderna tittar Sambo ut genom fönstret och viskar:
- Ååååh, kom o kolla!
Jag springer fram till fönstret och ser den sötaste lilla Bambin jag någonsin har sett. Han och hans mamma står lugnt och äter PÅ MIN ROSENBUSKE!!

- Rådjursjävlar!, skriker jag och tar på mig Sambos bautaskor och klampar ut på altanen och skriker och klappar händerna. Vad händer då? Jo, då lägger sig Bambi ner och ser så ynklig och hjälplös ut att mitt hjärta gör ont. Mamman har bara skuttat några meter därifrån och jag förstår att hon inte kommer att gå om inte Bambi följer med. Jag klampar in igen och stänger dörren. Jag väntar några sekunder och klampar sedan ut igen (asförbannad). Bambi har kommit på fötter och han och Mamman skuttar förvirrat hit och dit men iaf bort från rosenbusken. Jag skriker igen och försöker få lite fart på dem men de verkar inte vara så rädda för mig.

Jag går fram till rosenbusken för att se hur stor förödelsen är. Tre knoppar finns det kvar. TRE!!! Min rosenbuske som jag verkligen har vårdat ömt - klippt, gödslat, vattnat och nu finns den tre knoppar kvar.

Medans jag förtvivlat går omkring på gräsmattan och svär så det osar står Sambo på altanen och skrattar åt mig.  - Sluta skratta! fräser jag och är så arg och ledsen att jag nästan börjar gråta. Va fånigt att gråta över blommor va? Men detta är (var) rosor från min pappas föräldragård som mamma har tagit med sig till mig, som jag har vårdat och NU snart skulle de blomma.

JÄVLA JÄVLA RÅDJUR!

Men detta var inte nog, förstår ni. Nej, nej, nej. I morse var jag återigen tvungen att gå och kolla på förödelsen och gissa vad? Nu fanns det INGA knoppar kvar. De jävlarna kom tillbaks och åt upp de tre sista! Fy fan! Då, när jag står där och kokar av ilska, ser jag längst bort på trädgården ett rådjur som står och glor på mig. Jag vet inte vad som händer men jag tror att jag fick en liten psykos eller nåt. Med ett urtidsskri attackerar jag rådjuret, jag tacklar det till marken och tar strypgrepp om halsen och... Nä, just det, det var bara så jag önskar att jag hade kunnat göra. Det som händer i verkligheten är att jag skriker:
- WAAAAAAAAAHHH!!!! och springer så fort jag kan rakt mot det. När jag kommer till stengärdsgården hoppar jag upp på den och skriker:
- WAAAAAAH!!! en gång till samt kastar en sten mot den (som kommer typ två meter). Sen står jag på gärdsgården och flåsar som en urtidsbest och känner mitt rådjurshat etsa sig fast i hjärtat.

Ps. Om någon granne råkade se/höra mig så ber jag om ursäkt för mitt beteende.

Ps2. Typ såhär, skrek jag.

Idag var vi ute och red i skogen. Det var mysigt. Det är så jag alltid vill rida, inte runt, runt i nån bövla manege. Nästa gång är sista gången på ridningen...känns splittrat...

Sånt här är verkligen vardagslyx!

Idag var jag och Sambo på Nellys stora utförsäljning. BIG besvikelse. Inga av de fina sakerna som jag kollat på, på hemsidan fanns och de sakerna jag hittade passade inte. Dessutom INTE EN ENDA VÄSKA! Som sagt stor besvikelse. Sambo shoppade loss ordentligt och gick därifrån med en välfylld kasse. De hade även lite heminredning där vi köpte en duk med fyra servetter, handdukar och en present. That´s it... eller ja, nästan. Jag köpte också en liten body till min supersöta kollega H´s kommande supersöta E. :)

Det är i princip omöjligt att gå och lägga sig i tid om kvällarna. Det är ljust och varmt. Vem kan sova då? Har somnat runt 12 varje dag den här veckan... Då är det HELT omöjligt att få upp ögonen runt 05.55 när min klocka ringer. G Å R  I N T E. Så jag snoozar till 06.30 - inte bra men jag har kommit fram till att det är nödvändigt.

Ja, hela ledigheten skulle i stort kunna sammanfattas så. Solen har varit på vår sida, svetten har lackat i våra pannor (och även på resten av kroppen) när vi har planterat syrénhäck, klyvt ved, vattnat och röjt i skogen. Min rygg fick sig även en ovanligt vacker bränna igår. Illröd fyrkant med lite ojämn sick-sack kant upptill. Det var så långt jag själv kom åt att smörja och sedan glömde be Sambon om hjälp med resten. Jaja, det försvinner väl med tiden.