Fantastisk.
Fina älskade vän. Det kommer att bli bra. Vad ni än kommer fram till så kommer det att vara det rätta beslutet. Du är klok och stark och fantastisk. Tänk på det om du någonsin tvivlar. Tänk på det.
Perfekt är tråkigt.
Ja, det intalar jag mig iaf efter kvällens trevligheter. Jag har haft besök ikväll, av mina fina kollegor tillika vänner Hanty och Ankty.
När jag får besök vill jag att mitt hem ska vara perfekt. Inga papper ska ligga och drälla, det ska vara dammsugit och putsat, kläder undanplockade och toaletter rengjorda. Inget av detta var gjort idag. Eller jo, igår kväll plockade jag in ett par klädhögar och vek ihop lite lakan, men annars inget.
Varför då?, undrar ni säkert. Jo, för att jag skulle slänga ihop lite muffins när jag kom hem efter jobbet idag och därefter sätta igång med städningen. Istället fick jag feeling och fortsatte att baka. Eller ja, jag gjorde Swiss Merengue Buttercream, som är en himmelsk god frosting men som tar rätt lång tid att göra. Så när mina gäster kom stod jag i förkläde och var i full gång. Det var bunkar och kastruller framme och jag hade inte riktigt koll...på något.. Mina gäster verkade dock hantera situarionen riktigt bra (som de proffs de är)och jag hoppas att de inte får PTSD pga av detta!
Tack för ikväll Ankty & Hanty! Tack för att ni inte dömer. Tack för att ni uppskattar situationer som denna. Tack för att ni accepterar mig för den jag är. Tack för ert stöd och tack för att ni finns!
Uffe.
Säga vad man vill om denna Ulf Lundell men om man skriver musik som ger gåshud så är man fanimig ett geni!
Och i sommar blir det konsert. Hela familjen (förutom en mycket svårflörtad D) ska gå. Sitta i gräset och äta lite, njuta av musiken och solen, tjata och sjunga med i sångerna.
"...hon sa, vill du ha en ark, så bygg en..."
Goda människor.
Jag är glad. Glad över att ibland bli överraskad och förvånad över människors godhet. Jag la ut en sökesannons på en grupp på facebook. En bild på tegelstenar och en text som löd "tegelstenar sökes". Igår kommenterade en kvinna på min bild och skrev "Jag har 130 st men de måste hämtas imorgon. Ring 0700-123456". (obs! ej hennes riktiga nummer!) Så jag ringde upp henne och hon förklarade då att det var hennes exman som hade dessa men att han för tillfället inte hade vare sig dator eller internet och att hon därför förmedlade kontakten. Jag fick en bild på stenarna och info om var de fanns att hämta samt ex-mannens telefonnummer. Tackade så mycket för hjälpen och ringde upp ex-mannen. En mycket trevlig man svarade och berättade att det gick utmärkt att hämta stenarna imorgon. Jag frågade när vi var tvugna att hämta dem. "Jaa, vid 11-tiden kanske", sa mannen. Okej, sa jag, varpå mannen frågar varifrån vi åker. Jag svarar och mannen säger då "Ja men då kan jag ju lika gärna komma hem med dem till er. Jag ska ändå lämna släpet i de trakterna."
Så idag klockan halv tolv kom en bil med ett släp varpå det låg 130 tegelstenar. Vi fick hjälp med att lasta av dem. Jag tackade så mycket och försökte pracka på honom lite öl som tack men det ville han inte ha. Försökte även bjuda barnen på glass men de skulle snart äta lunch så det fick jag inte heller. Han tyckte bara att det var bra att han blivit av med dem och slapp vänta tills imorgon med att åka och slänga dem.
Tänk att det faktiskt finns människor som gör saker bara för att vara snälla och vill hjälpa andra människor. Mitt hjärta blir varmt när jag tänker på det. Kanske finns det hopp för mänskligheten ändå!?
Äntligen!
Efter veckor (månader?) av ganska pissigt mående kom den där känslan i bröstet. Den där känslan av lycka. Det liksom bubblar och pirrar i hjärtat och jag känner stor tacksamhet över att känna så. Den senaste tiden har det verkligen inte varit någon självklarhet.
Varför den kom just idag? Tja, säg det. Jag hade en fin dag på jobbet med mina fina vänner. Jag har haft en fin eftermiddag men min fina sambo och jag har haft ett roligt och härligt telefonsamtal med världens bästa pappa och mamma. Kanske var det därför, kanske var det vårskuren som kom och sköljde bort mitt vemod, kanske var det bara dags för känslan att återkomma. Hur det än är så är jag tacksam och glad att jag får känna den. Här och nu.
Kakor och tårtor.
Ledighetens resultat. 2 mjuka kakor, en minitårta och två gardiner.
Voila!
Batman returns.
Så i lördags var det alltså dags igen. Vi håller på att renovera vårt uthus. Förra året rev vi en del samt sänkte taket och i år är det dags för utsidan att snyggas till. Vi tar alltså bort gamla brädor, gammal asfaltspapp, takpapp, mdf-skivor, pappskivor och annat bös som uthusets väggar har bestått av och sätter dit nya fina brädor. Vi har avvaktat med sista delen då det varit risk för vedras där men nu fanns det ingen återvändo. På lördag morgon går alltså sambo ut för att ta sig an denna vägg. Jag är kvar inne då jag inte var riktigt klar (aka ännu inte hade klätt på mig). Det tar dock inte många minuter förrän sambo kommer tillbaks. Han öppnar dörren och ropar: "Himlagrisen, jag har problem!". Uh oh, det lät inte bra, tänkte jag och såg framför mig hur att all vår ved bara vällde ut på marken, som någon slags vedvulkanutbrottslava. "Det är en fladdermus i väggen!", fortsätter Sambo och genast försvinner alla mina tankar på ved. "Jag bände liksom mellan två plankor och då hörde jag något som gnällde och sen såg jag att det rörde sig. Det är en fladdermus! Hjälp!" "ÄR DEN DÖD? HAR DU KLÄMT IHJÄL DEN?", frågar jag chockat, argt och oroligt. "Jag vet inte, jag vill inte titta på den!!", svarar sambo med oro i rösten och bedjan i blick. Jag slänger på mig kläder och stövlar ner till uthuset och mycket rktigt, där mellan två plankor sitter en förskrämd liten fladdermus. Den verkar inte skadad men det är klarblå himmer och solen skiner så den verkar inte heller så sugen på att flyga därifrån.
Då just denna delen av väggen faktiskt består av brädor så föreslår jag att vi försöker välta ut hela väggen, lyfta (eller nåt?) ner den från sockeln och sedan flytta den åt sidan. På så sätt får fladdermusen stanna kvar i sitt bo tills det blir natt och därmed en chans att hitta ett nytt bo. Sambo har inget annat förslag/är i chock så han godtar mitt förslag.
Sagt och gjort vi börjar dra och slita i väggen och sakta men säkert kommer den neråt. Vi står liksom "under" väggen med armarna ovanför huvudet och väggen vilandes på våra händer.Det är ganska tungt men det går bra. Fladdermusen sitter kvar i sitt lilla bo och sambo och jag ska nu först försöka få ner väggen från sockeln till marken för att sedan försöka flytta den åt sidan. Vi står fortfarande "under" väggen och kämpar och det är svårt att på ett lugnt sätt försök få ner en vägg från en sockel så när väggen dunsar till tycker fladdermusen att enough is enough och flyger ut från sitt lilla bo, med andra ord ut rakt mot oss. Sambo skriker gällt, släpper väggen och springer med stor värdighet därifrån med händerna viftande runt huvudet. Jag står kvar under väggen och skriker till sambo "Var är den? Vart tog den vägen? Klarade den sig?" Varpå jag får en vettskrämd blick men absolut inga svar. Jag försöker igen. "Hallå?! Var är fladdermusen? Lever den?" Sambo samlar sig och säger att den flög in i skogen. Jag hoppas att det är sant och att den klarade sig. Efter detta lilla drama kunde vi bara släppa väggen i marken (efter att jag undersökt så att det inte var fler fladdermöss i boet) och påbörja arbetet med en ny vägg.
Tänkte ge er en bild på uthuset här men det regnar och jag vill inte gå ut så ni får vänta lite..
Veronika + Ellinor = Erika?
Alltså, om man försöker komma på vad en person heter och först gissar på Veronika, känner att det inte är riktigt rätt och istället gissar på Ellinor men känner även där att något är fel så borde väl de båda gissningarna ihop bedömas vara ett korrekt svar när personen i fråga visar sig heta Erika?
Det tycker jag iaf.
Kattisen.
Vill bara skryta lite med min (okej, vår) katt och visa hur söt hon är!
På begäran.
På begäran kommer här ett nytt inlägg.
Vi börjar väl med att avhandla mitt nyårslöfte. Det är jävligt svårt det här att vara snäll mot sig själv. Svårare än jag trodde faktiskt speciellt på det psykiska planet. Att tycka att jag duger och inte tänka elaka tankar om mig själv om jag misslyckats med något, det är banne mig inte lätt! På det fysiska planet är det något lättare eller tja, lätt var väl att ta i men det blir liksom på ett annat sätt. Jag går rätt mycket (om än långsamt), jag är ute mycket och arbetar och förra veckan var jag och sambon ute på en mycket rolig cykeltur så såna blir det nog fler av.
Jag ska försöka återkomma med något roligare inlägg... Kanske imorgon..
Over and out.
Ps. Bilden visar mitt senaste fynd från H&M, neonrosa fleecetröja med tumhål för 70 kr! Mucho nöjd!!
