Himlagrisen

Jag är glad. Glad över att ibland bli överraskad och förvånad över människors godhet. Jag la ut en sökesannons på en grupp på facebook. En bild på tegelstenar och en text som löd "tegelstenar sökes". Igår kommenterade en kvinna på min bild och skrev "Jag har 130 st men de måste hämtas imorgon. Ring 0700-123456". (obs! ej hennes riktiga nummer!) Så jag ringde upp henne och hon förklarade då att det var hennes exman som hade dessa men att han för tillfället inte hade vare sig dator eller internet och att hon därför förmedlade kontakten. Jag fick en bild på stenarna och info om var de fanns att hämta samt ex-mannens telefonnummer. Tackade så mycket för hjälpen och ringde upp ex-mannen. En mycket trevlig man svarade och berättade att det gick utmärkt att hämta stenarna imorgon. Jag frågade när vi var tvugna att hämta dem. "Jaa, vid 11-tiden kanske", sa mannen. Okej, sa jag, varpå mannen frågar varifrån vi åker. Jag svarar och mannen säger då "Ja men då kan jag ju lika gärna komma hem med dem till er. Jag ska ändå lämna släpet i de trakterna." 

 

Så idag klockan halv tolv kom en bil med ett släp varpå det låg 130 tegelstenar. Vi fick hjälp med att lasta av dem. Jag tackade så mycket och försökte pracka på honom lite öl som tack men det ville han inte ha. Försökte även bjuda barnen på glass men de skulle snart äta lunch så det fick jag inte heller. Han tyckte bara att det var bra att han blivit av med dem och slapp vänta tills imorgon med att åka och slänga dem. 

 

Tänk att det faktiskt finns människor som gör saker bara för att vara snälla och vill hjälpa andra människor. Mitt hjärta blir varmt när jag tänker på det. Kanske finns det hopp för mänskligheten ändå!?