Äntligen!
Efter veckor (månader?) av ganska pissigt mående kom den där känslan i bröstet. Den där känslan av lycka. Det liksom bubblar och pirrar i hjärtat och jag känner stor tacksamhet över att känna så. Den senaste tiden har det verkligen inte varit någon självklarhet.
Varför den kom just idag? Tja, säg det. Jag hade en fin dag på jobbet med mina fina vänner. Jag har haft en fin eftermiddag men min fina sambo och jag har haft ett roligt och härligt telefonsamtal med världens bästa pappa och mamma. Kanske var det därför, kanske var det vårskuren som kom och sköljde bort mitt vemod, kanske var det bara dags för känslan att återkomma. Hur det än är så är jag tacksam och glad att jag får känna den. Här och nu.
Vad härligt att vemodet försvann, så är det ibland, men när våren kommer och man ser alla fina vitsippor och hör fåglarna kvittra så blir man på gott humör. Och så är det ju mamma och pappa förstås , hihi.....
Kram
