Himlagrisen

Veckans höjdpunkt: Utan tvekan gårdagen på GBG Horse Show! Det var helt fantastiskt roligt! Underbara hästar och framträdanden, spännande tävlingar och sist men inte minst umgänge med världens bästa Jeanette! Wunderbart!

Veckans lågpunkt: När jag på fredagsfikat kommer på en asrolig grej från Big Bang som jag genast måste berätta för Emma och då tvingas inse att hon inte är där. INTE KUL, som WoW-Jocke säger.

Sitter i solen och väntar på en buss som ska ta mig till Göteborg. Det är grus på marken, ingen snö, och fåglarna kvittrar. Underbara morgon! På bussen, som snart kommer, sitter redan Jeanettan och tanken är att vi ska ha en mycket rolig dag på Göteborg Horse Show! Jag har t.o.m packat en ryggsäck med lite matsäck och det känns som om jag är 9 år och ska på skolresa! :) Förväntansfull är bara förnamnet!

Eller trög eller i förnekelse? Idag kom dagen som ingen längtat efter. Älskade Slemmahs sista dag på jobbet. Avsked är jobbiga, förändringar lika så. Är det kanske därför min kropp/hjärna har stängt av alla mina känslor? Några tårar kom det på sista fikat och hu så jobbigt det var.

Gissar på att känslorna snart kommer ikapp mig men det är väl bara att vänta och se... Eller så känner jag inte så mycket sorgsenhet eftersom jag är övertygad om att vi kommer att ses mycket ändå!? Ja, så måste det va!

En sak är säker i vilket fall. Slemmah, jag kommer att sakna något kolossalt på jobbet!! <3

Urk. Idag har jag en fuldag. Håret är fult, min hy är ful, mina kläder är fula, jag är fet och dessutom är jag trött. Att folk blir magsjuka till höger och vänster förbättrar ju inget. Min pseudomaginfluensa frodas!

Nej, hoppas på en snyggare dag imån!

Hejdå.

Egoistisk eller egocentrisk? Jag tänker att egoistiska människor är medveten om sina medmänniskor samt olika val och väljer att sätta sig själv och sina behov främst. En egocentrisk människa lever i sin egen värld där allt kretsar kring denna. En egocentrisk person är inte fullt medveten om sina medmänniskor och att det finns hänsyn att ta utan agerar utifrån sina egna behov och lustar.

Jag AVSKYR ego människor. Personer som alltid ser sig själv och sina göranden som viktigast. Som inte lyssnar utan bara är intresserad av att prata om sig själv. Det är klart att man kan vara egoistisk då och då men inte jämt! Nej, jag blir fruktansvärt arg och frustrerad när jag möter såna människor och hoppas i smyg att livet någon gång ska ge dem en örfil så att de vaknar upp ur sin dvala!

Ja, så tycker jag en onsdagskväll!

Det är otroligt turbulent på jobbet nu. Förändringar i verksamheten, kollegor som slutar, nya rutiner och jadajadajada... Eftersom jag tycker att det är jobbigt med för mycket förändringar så är detta inget drömläge för mig. Jag tycker att det är jobbigt och motigt nu och försöker förtränga och tänka bort allt.

Igår fick jag dock en mindre uppenbarelse om varför jag älskar mitt jobb. Jag insåg plötsligt att det skulle vara så himla många fantastiska människor som jag aldrig skulle ha träffat om det inte vore för jobbet. Människor som jag aldrig skulle ha lärt känna eftersom vi rör oss i olika kretsar och jag är så himla glad och tacksam för möjligheten att få göra detta. Jag lär mig så himla mycket om mig själv, om samhället, om droger, om reaktioner, om relationer, om förtroende och om tillit. Människorna jag träffar är fantastiska på massa olika sätt och jag vill fortsätta lära mig av dem.

Så anledningen till att jag älskar mitt jobb är människorna! Jag ska försöka att inte glömma bort detta i förändringarnas sus och dus. Heja människorna!

Efter en lång dag med molande huvudvärk sitter jag i ett omklädningsrum som andas 90-tal. Furuväggar, träbänkar och linoleumgolv. Jag blir nostalgisk varje gång. Jag väntar på mina 25 söta barn, barngymnastikfröken, som jag är! Dagens tema är djungel, vi ska leka lejon, svinga i lianer och undvika ormar! :)