Himlagrisen

10 dagar av oro + 30 dagar av sorg = 40 dagar av gråt

Ja, jag har gråtit varje dag i 40 dagar. Nu när jag skriver det så låter det helt galet men det är sant. Ibland har jag fulgråtit, ni vet sådär när hela kroppen skakar och snoret rinner och man vill kräkas och skrika och slå och ibland har jag fingråtit (lite mer samlat liksom). Oavsett vilket så har jag sörjt, saknat, tyckt synd om mig själv, tänkt tillbaka på minnen, förbannat livet (och en eventuell gud), tyckt synd om Bubblan och haft dåligt samvete. 

Men Bubblan är och förblir död. Ingenting kan ändra på det. Idag är det 30 dagar sedan vi sa farväl. Det känns som igår och evigheter sedan på samma gång. 

Jag har varit vid hennes grav varje dag sedan vi begravde henne. Tänt ett ljus, ibland bara stått där en stund och gråtit, ibland berättat hur mycket jag saknar henne, ibland bett om förlåtelse. Jag inser att även detta kan få mig att kvala in i crazy cat lady-kategorin men så får det väl vara i så fall. Det har känts bra att gå dit om än ledsamt. Jag kan inte bara gå här hemma och låtsas som om allt är som vanligt när det i allra högsta grad inte är det. Bubblan har varit med oss sen vi flyttade in i huset. Hon har varit en del av vår familj och vårt hem och nu är hon borta. Klart att det är tomt och konstigt när hon inte är här.

Det finns ju små skyltar som man kan köpa där det står "Ett hem är inget hem utan en katt". Jag har alltid lett åt det där och nickat instämmande. Det är dock inte förrän nu jag förstår att det verkligen är sant.

Som jag saknar dig, min lilla sötkorv!

En Crazy Cat Lady har iaf ett gott hjärta, och gråta får man göra. Jag gråter fortfarande när jag kollar på Filips grav... Kram på dig!

Ååå min fina vän. De ord du skriver är så välbekanta.
Jag gråter ff av saknad för mina katter å tänder då å då
lyktan utanför dörren å tittar upp i himlen å säger detta min älsklingar är till er ❤️
Miljoners kramar ( å du är ingen crazycatlady)

åh usch nu rinner mina tårar också. Klart hon fattas er något enormt, en familjemedlem som plötsligt inte får vara med längre. Hur slutar man sörja det? Tårarna kan knappt ta slut även om det känns som att det borde kunna det. Vad skönt att det har kunnat kännas bra också att vara vid graven, om än sorligt så klart. Styrkekramar till dig <3

Lilla du, jag förstår hur mycket du saknar din lilla sötkorv. Hon var ju med er överallt, såklart hon fattas er.
Tårar blandat med glädje, över roliga minnen. Snart kan du nog fingråta och tänka på allt roligt du hade med henne. Hon var så älskad, och det kände hon. Mammakramar till dig.

...o, det finns säkert någon katt därute nånstans som behöver en underbar matte och husse och en härlig gård att springa och busa i.... så småningom.... puss