Älta.

Jag har svårt att hantera livet. Jag är långsam i att processa och reflektera över mina känslor. Har alltid varit och kanske kommer det alltid att vara så? Hur som helst så tar det lång tid för mig att bearbeta saker, det tar lång tid för mig att komma till insikt och det tar lång tid för mig att släppa taget. I dagens samhälle känns det som att allt måste gå så snabbt. Man måste förstå snabbt, fatta snabba beslut, förändras snabbt och bearbeta sina känslor snabbt. För fy Fabian för dom som ältar! Älta är tabu! Älta är bannlyst! Älta är bakåtsträvande och gammaldags! 

Jag behöver älta. Jag behöver vältra mig i mina känslor och riktigt smeta in dem på kroppen. Jag behöver släppa ut mina känslor likt en arg getingsvärm. Jag behöver hålla mina känslor inom mig och bara släppa ut dem genom en sorgsen gråt eller porlande skratt. Jag behöver vända och vrida, spola fram och tillbaka, vända utochin och sen, kanske, möjligtvis, vara redo att gå vidare.

Sån är jag. Och det tycker jag är okej.







Kommentarer
Postat av: Sanna

Jag vet hur du känner, och vi har alla våra sätt att hantera saker. Vissa saker måste ältas och jag tycker också det är okej, det viktigaste är att man hanterar det på NÅGOT sätt. Jag finns här om du behöver älta mer med någon, det vet du!!

2014-02-13 @ 22:31:20
Postat av: Ammi

Helt ok att älta. Kanske är det ärftligt!!!??? Det är alltid svårt att släppa taget om ett älskat husdjur. Jag förstår mycket väl att du tänker på din söta Bubblan och saknar henne, det är helt naturligt. Varför ???? är ju frågan och det får vi aldrig svar på. Det är bara sånt som händer och till slut får vi acceptera det. Sjukdom och olyckor kan vi aldrig skydda oss ifrån. Jag hoppas ändå att tiden läker lite och du kan tänka mer på det roliga och mysiga med inspektorskan. Det finns ingen som kan ersätta henne , det vet jag, med det finns fullt av ensamma katter som skulle behöva ett kärleksfullt hem , trygghet och värme. Så småningom , kanske???? kram

2014-02-14 @ 09:01:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0