Nisse pisse päronpung.
Så sa en gång en liten pojke om sin morfar Nisse. Men det var inte den historian jag skulle berätta nu.
Nu skulle jag berätta att jag idag har hoppat med hästen Nisse. Han heter egentligen Nietchze men alla kallar honom Nisse. Hoppningen gick iaf bra. Vi hoppade fram, det kändes tryggt och bra. SEN skulle vi hoppa en liten bana. När jag står där och väntar på min tur blir jag bara mer och mer nervös och när jag ska börja hoppa, börjar jag med att nästan hoppa över fel hinder. Jag får black-out och kommer inte ihåg vilken väg vi ska rida. Nisse är dock gammal i gemet och styr mig mot rätt hinder och vi flyger över de två sista räckena. Med en puls på 220 saktar jag av och ler glatt och lättat - puh, jag klarade det! :)
Dagens fråga lyder; Varför utsätter jag mig för detta? O.S.A.
För att det faktiskt än fantastiskt roligt!!! Och för känslan när det funkar!! DU var jätteduktig i går!!!
ha , ha , du är för rolig, vad bra att du hade en så förståndig häst , som kunde känna att du fick blackout. Jag skulle gärna vilja se dig i hoppartagen. Ja, Nisse Päronplutt ser jag ibland. Men pojken studerar i Karlshamn. Tiden går. Kram
