Himlagrisen

Jag är inte en springperson. Det är jobbigt, tråkigt och framförallt jobbigt. Jag började springa för att min kondition var usel och för att det är ett smidigt sätt att träna och gå ner i vikt. Nu springer jag 3 gånger i vecka och mitt mål är att bli beroende av det. Och tro det eller ej men det börjar komma smygande. Det känns inte som ett straff att ta på sig skorna och sticka ut på en runda, det är fortfarande inte roligt men ibland är det lite trevligt att springa i skogen och känna att man orkar. Idag var dock en dålig springdag. Var helt seg i kroppen, trött och fortfarande mätt efter tacos men jag tog på mig mina nya (!) springskor och stack iväg. Besviken konstaterar jag dock att mina skor inte är så bra. Kramp på undersidan av foten, från stortån till hålfotens slut. Inte skönt att springa med det. Dessutom fick jag håll så fort jag försökte springa snabbare än snigelfart. Nej, ingen bra runda. Ska reklamera skorna och be dem fixa dem, jag vet att de kan göra det, det är bra service där jag har köpt dem, problemet är bara att jag ska komma dit nån gång!