Himlagrisen

De senaste dagarna har varit en salig blandning av känslor. Först glädje och massor av skratt på "minisemester" med familjen på västkusten, för att sedan komma hem till oro då Lilla Bubblan inte synts till på tre dagar. Följd av ytterligare en hel dag av oro, gråt, ont i hjärtat, oro, gråt, hopplöshet och sen äntligen lycka! Tänk att synen av en liten svans kan ge en explosion av lycka i mitt bröst. Höll på att kräkas av alla lättnad när Bubblan kom promenerande på grusvägen som om inget hade hänt. Dock höll denna glädjen inte i sig länge då jag bara en halvtimme senare fick ett sorgebesked, lilla Kotten hade åkt till kaninhimlen. Igår och idag har jag dock inte hunnit att känna så mycket mer än fysisk smärta. Att bygga garage till kl. 23 på kvällen för att det ska komma en betongbil dagen efter är inget jag rekommenderar. Jag är så trött i hela mig idag att jag vet inte vart jag ska ta vägen. Nu som först har jag hunnit sätta mig ner och vila.