Himlagrisen

Jag förstår att ni står och hoppar och stampar av nyfikenhet angående hur min kvällskurs i hoppning gick. Well, den gick bra... till slut.

Vi skulle hämta hästarna i hagen. Visst, inga problem. Jag hämtar Creon som kan vara en aning stirrig vanligtvis men igår var har som en spänd fjäder. Boing! Oh, ett otäckt grässtrå. Boing! Något lät otäckt. Boing! Usch. va den där bron är otäck... Boing, boing, boing!  Till slut hade han lyckats skrämma upp sig själv (och mig också för den delen) så mycket att han stegrade sig och brallade runt som bara den vilket resulterade i att han till slut slet sig. Som tur var så var vi nästan vid stallet och när han kom upp på gårdsplanen så stannade han. Resultatet för mig var dock en ond tå (han lyckades trampa på den), en ond axel (jag släppte inte taget i första taget) samt ont i magen. Nej, det onda i magen förosakade inte han fysiskt men tanken på att jag snart skulle sitta på hästan som både stegrade sig och hoppade omkring som värsta rodeo-hästen gjorde att jag fick ont i magen.

Det hela slutade med att jag fick rida Jonna istället. En snäll, slö ridskolehäst. Då gick det minsann bra. Vi hoppade så fint över hindren, Jonna och jag. Iofs blev det inte alltid i galopp utan lite slö trav men i slutet fick vi upp ångan ordentligt och hoppade de tre hindrena på rad, i galopp, utan några problem.

Så nu tänker jag rida Jonna idag också och jag hoppas att det kommer att gå minst lika bra.