Himlagrisen

För ett par dagar sedan fick jag veta att min gamla klarinettlärares fru hade gått bort. Jag blev väldigt ledsen när jag hörde detta. Jag kände inte frun men för Rolfs skull (jag han heter så, min fd klarinettlärare) högg det till i hjärtat. Jag vet inte varför jag gillar denna resliga man lite extra mycket men kanske är det för att han är så genomsnäll? Eller så är det för att jag vet vad jag har utsatt honom för under mina lektioner och att han ändå stannade kvar.

Jag och en annan tjej J, hade lektioner ihop ett tag. Vi var ganska (mycket) flamsiga och fnissiga och vissa lektioner förstår jag inte hur han tog sig igenom. En gång när vi var extra fnissiga, gick han helt plötsligt bara ut ur rummet. Shit, tänkte vi, två fnissiga småtjejer, nu blev han skitarg. Men han var snart tillbaks och med sig hade han två stycken chokladbitar som han med vördnad ställde på notstället. Sedan tittade han strängt på oss och sa "Om ni kan spela hela den här sången utan att få ett fnissanfall så får ni varsin chokladbit". Aningen chockade tutade vi oss glatt igenom "Morning has broken" och fick, som utlovat, chokladen. Nu förstår jag hur desperat han måste ha varit för att ens ha kommit på tanken att muta barn med choklad men det funkade ju.

Ja, i vilket fall så skänker jag en extra varm tanke till Rolf och hoppas att han har mycket stöd från familj och vänner nu. Han kommer alltid att ha en speciell plats i mitt klarinetthjärta.