Himlagrisen

Idag började jag dagen med en kort morgonpromenad. Underbart! Solen sken, himlen var blå och fåglarna sjöng för mig. När jag nästan hade promenerat klart och var på väg hem blev jag superbajsnödig. Alternativet att dra ner byxorna och sätta sig i skogen var lockande, måste jag säga. Varför gjorde jag då inte det? Det var inte tanken "tänk om det kommer någon" som höll mig tillbaka. Nej, nej! Det var inte heller det lilla problemet "vad ska jag torka mig med?" som höll byxorna uppe. Nej, det som gjorde att jag på ett mycket lustigt sätt sprang de sista metrarna hem var tanken på att få en fästing i rumpan! Fattar ni va obehagligt??! Fästingar är ju obehagliga oavsett vad men just tanken på att ha en fästing i rumpan - NEJ TACK!

Så därför sprang jag alltså den sista biten, fumlade med nyckeln och pustade ut på toaletten. Som, jag verkligen hoppas, är fästingfri.