Upp.

Ja, efter den där helvetesdagen har det sakta, sakta blivit bättre. Jag har liksom förstått vad som hjälper mig. När jag är där nere i brunnen så måste jag tvinga mig uppåt. Långsamt tvingar jag benen upp på metallstegen som finns på brunnens vägg och börjar klättringen uppåt. I verkligheten innebär detta att jag åker och handlar fast jag inte vill. Att jag skriver om mitt mående i bloggen. Att jag sms:ar med vänner och försöker beskriva hur jag mår. Att jag gör upp planer som jag inte alls är sugen på men vet är bra för mig. Allt detta hjälper mig uppåt. Att Olle sen är en ganska nöjt barn och dessutom har bestämt sig för att mamma är ganska kul igen, har ju också hjälpt till. 

Jag har så många som jag vill tacka. Så många som jag vet tänker på mig och inte vill något annat än att jag mår bra. Jag är nog inte världens bästa vän just nu men ni ska veta att jag verkligen uppskattar all omtanke som jag får via bloggen, sms eller fb. Det värmer mitt hjärta även på helvetesdagar! 

Min fina sambo hjälper mig så mycket med peppning, kramar, samtal och jag märker hur han verkligen anstränger sig för att finnas där för mig. Det känns så himla fint och tryggt. Jag älskar dig högre än himlen och jag kan inte med ord beskriva hur mycket du betyder för mig. ❤️

Min lillasyster är ett (och har under hela tiden varit) fantastiskt stöd. Jag tänker ofta på hur jag skulle ha klarat mig utan henne. Inte alls, blir svaret. Jag blir så oerhört glad i mitt hjärta när jag ser hur god hand hon har med Olle (trots att hon inte tycker om barn, hon tycker bara om Olle) och hur glad och nöjd Olle är i hennes omvårdnad. Oslagbart! ❤️

Fina Sara - nästan varje dag får jag ett omtänksamt sms där hon frågar hur jag mår. Och hon vill verkligen veta, hennes ord är inga tomma artighetsfraser utan varma omtänksamma ord från hjärtat. Så oerhört glad att du finns i mitt liv! 💗

Jeanette - så viktig du är för mig! Alltid goda råd att dela med dig av när jag hittar något nytt att noja för. Stöd och peppning i min nya roll som mamma och jag vet att du finns där vid min sida. Oavsett vad.

Mamma - mamma är ju mamma, alltid. Jag vet att du oroar dig för mig men det behöver du faktiskt inte göra. Jag har så fina vänner här som hjälper mig men du ska veta att jag känner din omsorg och kärlek trots att det bland känns som om vi är alldeles för långt från varandra. Älskar dig. ❤️
 

Det finns många fler som förtjänar att omnämnas här. Släktingar, vänner och kollegor som är ett stort och varmt stöd. Men det får räcka såhär för den här gången. Jag tror att ni vet vilka ni är, all kärlek till er. ❤️


Goa ben.









Kommentarer
Postat av: Sanna

Blir så glad när du mår bättre, pums! ❤
Och ang Olle så har jag på riktigt övervägt att trycka en tröja med texten "Nej, jag gillar fortfarande inte barn, jag gillar bara Olle." ;)
Älskar dig!!

Svar: Gört, bara gört!! ❤️😘
himlagrisen.blogg.se

2014-10-03 @ 23:41:19
Postat av: Ankty

Åh fina du❤ vad fint du skriver Jessica! Så härligt att du känner att du mår bättre! Och så himla bra gjort att av dig att både veta vad som får dig uppåt och sedan faktiskt göra alla de där sakerna oxå👍 Du är fantastisk Jessica! Kram

Svar: Ankty, du vet att du är en av dom va? ❤️
himlagrisen.blogg.se

2014-10-04 @ 07:12:21
Postat av: Hanty

Skönt att höra att det går framåt och att du tar dig iväg på saker även om inte lusten finns där. När det är för mycket här hemma flyr jag också ofta till affären, längst bort, och handlar (dvs strosar i alla gångar) eller tar en låååång dusch.

Dom där benen vill man ju bara ta en rejäl tugga av! Så goa!

Kram

2014-10-04 @ 08:24:41
Postat av: Ammi

Underbara Olle-ben!!! Det känns så bra i mammahjärtat att du har en så fin sambo , en så fin lillasyster som stöttar dig och tar hand om Olle fast..... och så underbara vänner , tack alla ni!!!!
Så skönt att du mår bättre och kommande vecka ska vi jobba mer på det. Bara mysa och prata och gosa med Olle , haha. Många kramar....goa Jessan!!!

2014-10-04 @ 22:12:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0