Till er. ❤️
Till er som tänker på mig, oroar er för min skull, peppar mig, kramar mig, ringer till mig, skickar sms till mig, bjuder in mig, skriver till mig och bara är allmänt underbara, vill jag bara säga TACK!
Tack för att ni orkar med mig, tack för alla sms, tack för alla kramar och telefonsamtal, tack för alla omtänksamma ord och tack för att ni finns! Utan er skulle jag aldrig klara det.
Ta åt er, ni vet vilka ni är. ❤️
Ner.
Denna veckan har innehållit många bra dagar. Dagar då allt flutit på bra, Olle har varit glad för det mesta och jag har kunnat trösta honom när han varit ledsen. Mammasjälvförtroendet växer!
Men så kommer en jävla skitdag. När inget funkar. När jag känner att jag kan ju fan ingenting. Jag kan inte amma mitt barn (nu får han inte ens bröstmjölk längre), jag kan inte föda barn utan att bli deprimerad, jag kan inte ta hand om honom på ett bra sätt, jag kan inte vara glad och uppskatta mitt barn. Nä, det är nog bättre om jag inte är kvar här. Att jag åker iväg någonstans där jag inte förstör något. Olle verkar ju ändå uppskatta sin pappa mest (stora leenden och skratt till pappa, eventuellt små leenden till mig) så han klarar sig säkert bra utan mig. Det är som om jag faller ner i en brunn. Ner, ner, ner. Förbi alla utsträckta armar och skyddsnät, det går inte att stoppa mig. Sen står jag där nere i mörkret och tittar upp mot det lilla ljuset och önskar att någon kunde hissa upp mig i en hink.
Ja, jag vet att det är självömkande och ynkligt men det är fan jobbigt det här! Jag VILL ju vara glad, vissa dagar är det bara så förbannat svårt!
Genus.
Ojojoj, detta svårpratade, minerade område, nu ska vi se om jag kan få fram min åsikt utan att trampa någon på tårna. Jag försöker mig på klädfrågan.
Olle är snart 3 månader, han har storlek 62/68 i kläder. Jag har köpt kläder till honom på Lindex, Kappahl, Åhléns och Tradera. På alla dessa ställen är kläderna uppdelade i en flickavdelning och en pojkavdelning. Eventuellt finns det ngn liten "neutral" avdelning för precis nyfödda men annars så är det separerat. Sa jag att Olle är snart 3 månader? Det vill säga, he don't give a rats ass om sina kläder. Helst vill han inte ha några kläder på sig alls, i bara blöja är det bästa - tacksåmycket, tycker Olle. Om jag sätter på honom en rosa eller blå body påverkar alltså inte honom (mer än att han inte vill ha någon av dem på sig), utan oss, hans omgivning.
Jag kommer under Olles uppväxt att jobba för att han inte blir förvägrad något p.g.a att han är en pojke. Alltså inte utesluta möjligheter, färger, intressen o.s.v för att han är en pojke utan ge honom tillgång till allt. Att ge både pojkar och flickor samma möjligheter, att inte utestänga något endast p.g.a deras kön, det är det jag tycker att vi måste bli bättre på. Olle kommer alltså att få ha på sig blåa kläder med bilar på men också rosa kläder med regnbågar..typ.. Fattar ni vad jag menar? Uteslut inte regnbågar för att han är pojke, ge honom samma möjlighet att tycka om regnbågar och enhörningar som lastbilar och traktorer.
Möjligheter istället för begränsningar!
Jag blir ledsen och faktiskt rätt arg när jag ser hur uppdelat det redan är i affärerna. Det är ju knappast så att det behöver vara uppdelat p.g.a någon speciell kroppsform, än så länge är väl de flesta bebisar bara små och mer eller mindre runda. Jag märker också hur jag själv automatiskt tittar mer på kläder i "pojkfärger". Så trist att upptäcka sådant om sig själv men egentligen inte så konstigt med tanke på hur samhället ser ut idag. Jag försöker iaf vara medveten om det och klä Olle i alla vackra färger (nu kommer han antagligen ha väldigt lite lila kläder på sig då jag inte tycker om lila och det kanske är elakt men jag kan helt enkelt inte med det! Har ju dock två mostrar som älskar lila, i olika nyanser, så han kanske har goda möjligheter att få illa kläder ändå och slippa men för livet).
När jag surfar på Tradera så blir jag så provocerad när folk skriver i annonser typ "sötaste bodyn till lilltjejen". Då får mina händer ett eget liv och formulerar ett mail till säljaren där jag skriver att jag hade tänkt köpa bodyn till min son men att jag inte är säker på att jag får det då säljaren specifikt vill att en tjej ska ha den. Sen skickar jag aldrig iväg mailet. Men jag kanske gör det, snart..
Så, lite så tänker jag. Frågor på det?
Bättre.
Ja, sakta men säkert blir det bättre. Min fina sambo har varit hemma mer och jag har blivit sjukskriven 50 % för förlossningsdepression. Jag har fortsatt kontakt med psykolog och jobbar på att bli bättre på att be om och ta emot hjälp. Jag vill ju gärna klara allt själv, har väldigt höga krav på mig själv och känner en enorm press från omgivningen av alla "borden" och allt som alla andra klarar av utan hjälp. Men, som sagt, jag jobbar på det och det går framåt.
Så, så är det just nu. ❤️
