Himlagrisen

Dem, dem, dem, dem, dem. Jag blir galen på människor som skriver dem istället för de och/eller vice versa. Hör ni inte hur det låter? Det skär ju i öronen! Jag vet att jag är en språkpolis och kanske lite knäpp men i detta fall tycker jag ändå att jag har en poäng. Det finns ju nämligen en alldeles fantastisk lösning - SKRIV DOM. Funkar oavsett om det ska vara dem eller de. DOM, i fortsättningen alltså.

 

Tack på förhand.

Nu kommer ju dock steg 2. Att vara ute i vårsolen utan att ha sällskap av den lilla grå bollen. Hon var ju med oss så mycket när vi var ute. Kollade läget, inspekterade lite, försvann en stund, kom tillbaka och kontrollerade oss, försvann en stund, kom tillbaka till kafferasten för att få lite klappar och mys. Åh, det gör så ont i hjärtat när jag tänker på att ingen kommer att komma och inspektera mina land eller min målning i år. Jag vet inte hur många gånger den här helgen som jag har tittar upp från min syssla och spanat runt i trädgården efter Bubblan. Men ingen där. Eller hur många gånger hjärnan (innan jag hunnit stoppa den) hunnit plocka fram bilder av Bubblis på olika platser där jag gått idag. Liggandes i solen på altanen, spatserande på stenmuren, hoppandes i blåbärsriset, springandes över gräsmattan, kisandes mot solen på en sten i skogen. 

DET GÖR ONT! 

När ska det gå över? 

Alltså det här är så bra! Fredrik Backman är Bäst!

 

"...Rektorn hade försökt lugna mormor genom att förmana pojken som gett Elsa blåtiran att det "faktiskt är fegt att slå tjejer", men mormor blev inte ett dugg mindre olugn av det. "Det är väl för fan inte fegt att slå tjejer!, hade hon rutit åt rektorn, "ungen är för fan inte dum i huvudet för att han slår en tjej! Han är dum i huvudet för att han SLÅR! Och då hade pojkens pappa blivit upprörd och börjat skälla på mormor för att hon sa att hans son var dum i huvudet, och då hade mormor svarat att hon skulle gå hem och lära Elsa hur man "sparkar pojkar på strömbrytaren" och att sen skulle de få se "hur jävla kul det är att slåss med tjejer!". Och då hade rektorn bett alla att sansa sig lite. Och då hade alla gjort det en liten stund. Men sedan ville rektorn att pojken och Elsa skulle ta varandra i hand och be varandra om ursäkt, och då studsade mormor upp ur stolen och undrade: "Varför i helvete ska Elsa be om ursäkt!?". Och då sa rektorn att Elsa ändå fick ta på sig en del av skulden eftersom hon hade "provocerat" pojken och då fick man faktiskt förstå att pojken hade haft "svårt att behärska sig". Och det var då mormor försökte kasta jordgloben på rektorn, men mamma lyckades få tag på mormors arm i sista sekunden så att vinkeln blev fel och jordgloben träffade rektorns dator istället och träffade skärmen. "JAG BLEV PROVOCERAD SÅ JAG KUNDE INTE BEHÄRSKA MIG!" vrålade mormor åt rektorn när mamma släpade ut henne i korridoren. Mormor var ganska svår att ha att göra med när hon blev provocerad. Kan man säga..."

 

Genialt.

 

Jag ser fram emot att fortsätta dela mitt liv med dig, A. Ett liv som innehåller upplevelser, glädje, sorg, äventyr och vardag. Jag hoppas att vi får många år tillsammans. 

Älskar dig högre än himlen. ❤