Himlagrisen

Usch, inatt drömde jag så otäckt! För det första så var jag och Sambo osams och jag var jätteledsen. För det andra så fick vi reda på att det hade brunnit i det hyreshuset vi bodde. Vi visste inte om det var i vår lägenhet eller någon annans. Jag var så orolig för Bubblan att jag inte visste vart jag skulle ta vägen! Till sist fick vi titta på ett svart/vitt foto som de tagit på alla räddade djur. Jag vågade knappt titta av rädsla för att INTE se Bubblan på den där bilden. Men jag tittade och började störtlipa - av lättnad. Bubblan var med på bilden! Ingen trevlig känsla att vakna med, trots bra slut!

Vi har haft besök av ett litet 3,5-årigt charmtroll med föräldrar i ett par dagar. När man är 3,5 år så har man väldigt mycket frågor och funderingar. Här är ett par smakprov av vad de senaste dagarna har bjudit på.

Vi sitter på huk på gräsmattan framför en fågel som Bubblan har dödat. Charmtrollet: Oj, Bubblan har visst gnagt på den lite! Jag: Ja, hon har visst det. CR: Får man kanske hålla den lite? Jag: Nej, det får man inte. CT: Varför? ( ja, om ngn kan svaret på detta så informera mig gärna!) Jag: För att man inte får det. CT verkar nöja sig med detta fattiga svar och vi hämtar en skyffel och lägger den i det höga gräset på ängen. Sov gott, lila fågel säger jag (och gråter nästan, som jag alltid gör vid djurbegravnigar). CT tar min hand och säger sen: "Den behöver nog bara sova lite!"

Ny scen. Vi dricker kaffe, CT sitter i mitt knä och ger kaffekoppen till mig. Jag frågar CT om inte hon dricker kaffe. Nej, det gör hon inte förklarar hon men hon kan smaka lite. Javisst, varsågod säger jag. Hon för koppen till munnen och precis när hon ska dricka tar hon ner koppen och tittar på mig med stora ögon och gravallvarlig blick: "Det är inte ägg i kaffe va?" Mycket relevant fråga då CT är allergisk mot ägg. FYI kaffe är inte speciellt gott enligt CT.

Ny scen igen. Borås djurpark, björnanläggningen. CT's mamma förklarar för CT att jag är rädd för björnar och tycker att det är otäckt att gå dit och helst av allt skulle slippa. Då tittar hon på mig, återigen mycket allvarligt, sträcker ut handen och säger: "Men om du håller mig i handen, då törs du va?"

Ja, då tordes jag. :)