Himlagrisen

Jodå, även dag nr 2 av Eksjö Stadsfest var rolig. Inte lika bra band som på fredagen men bra stämmning och mycket liv och rörelse. Åt btw min första langos ever, det var rätt gott. :)

E.M.D - hjälp! Ja, det är det jag kan klämma fram. Shit vilka pojkar! Visst är de söta att titta på (ett tag) men några vassa sångare, det är de inte!!

_________________________________________________________________________

Angående den där revanschen så handlar det om hästarna. Igår var första gången denna terminen som jag åkte från ridhuset och var glad och nöjd. Lilla (ha!) Nisse skötte sig så bra, han försökte inte ens bita mig en enda gång. Han galopperade när jag ville, han stannade (nästan alltid) när jag ville, har gjorde en större volt när jag tryckte ut honom. Helt plötsligt insåg jag att jag faktiskt kan rida. De föregående gångerna har jag liksom blivit övertygad om att jag inte har lärt mig ngt alls men nu fick jag lite självförtroende tillbaks. Kan ju behövas efter att nästan ha åkt av, åkt av, nästan ha åkt av.

Det finns ytterligare en anledning till att jag var lite glad. Vår elaka ridlärare ska inte vara ridlärare längre!!!!!!!! Vi ska få en ung tjej som jag hoppas, hoppas, hoppas är så mycket bättre än häxan. Iofs är ju frågan om man kan vara sämre! :)

Nä, nu ska jag duscha, åka handla och sen - massage...mmm....

Idag när jag cyklade hem från jobbet blev jag trakasserad av en gubbe i en bil. Han påstod att jag stod i vägen när jag skulle korsa en stor väg. "Nu får du åka annars kör vi", sa han till min ryggtavla när jag stod och väntade på att det skulle bli bilfritt.

Jag blev så jävla förbannad att jag inte ens kom på något vettigt att säga. Jag sa bara "Men kör då, då!". Vad ville han att jag skulle göra liksom? Köra ut i vägen och bli påkörd?? Hela vägen hem kokade jag av ilska och indignation.

När jag kom hem åt jag en (okej två) knäckemacka med jordnötssmör och sylt. Sen var jag inte så arg längre. Funderar på om jordnötssmör har magiska egenskaper eller om jag bara var hungrig...?

Nu har jag varit ute och promenerat i över en timma, det känns hurtigt så nu ska jag bara titta på TV, för att kompensera liksom... :=)

I helgen har jag varit hos päronen. Vi har grejat ihop köksskåp från IKEA och gjort massa andra fysiskt jobbiga saker. Mamma har dragit fram alla mina lådor från vinden, där hon har sparat typ allt. Ja, okej inte allt men massor av saker. Det var meningen att jag skulle rensa dessa lådor med det är svårt när man har en hamstermamma.... För att ni ska förstå så ska jag här nedan återge dialogen mellan mig och min mamma när jag rensar gamla porslinsfigurer.

Himlagrisen: Den här slänger jag!
Mamma: Va? Men den är ju jättesöt!
Himlagrisen: Ja, men jag vill inte ha den!
Mamma: MEN! Det är ju en KANIN!
Himlagrisen: No, shit? (sa jag inte) Ja, jag ser att det är en kanin men jag vill inte ha den.
Mamma (bestämt): Nähä, men då får den stå här! (varpå hon ställer den i bokhyllan i mitt gamla rum).

Ja, ni förstår ju hur svårt det är att slänga saker med såna argument!

En del av min själ dog just. Jag har tittat på en videoblogg där en fjortistjej pratar (eller säger mest mih, mm, mh) om vad hon har på sig, att man inte använder foundation på sommaren, att hon nyss har druckit pepsi, att hon hade på sig byxor innan men nu hade hon shorts....o.s.v.

 Den stackars tjejen spelar antingen fantastiskt bra eller så har en del av hennes hjärna inte kopplats in. Jag kan inte med ord beskriva hjärndödheten som utstrålas i videon. Omöjligt, man måste se det! MEN jag tänker inte länka till den för jag vill inte orsaka själadöd hos min trogna läsare.

Nu ska jag försöka skaka av mig denna traumatiska upplevelse och gå och sova... Hoppas att jag inte drömmer om henne! Hua!

Nu tänker jag ignorera min tillfälliga svacka och hoppas att den försvinner om jag inte nämner den mer!

Idag upptäckte jag en sak. Jag läser snabbt, alldeles för snabbt.

Idag läste jag t.ex en mening där det först stod "sockersjuka" och direkt efter det stod det "hjärta". Istället för att då läsa "sockersjuka och hjärta" läste jag "sockerärta".

Ni förstår ju själva vilka misstag jag kan begå med denna typ av läshandikapp!

Tur att jag inte är sjuksköterska....


Idag har jag förresten varit ute och gått med min vän JDR, hon är så himla bra! Det känns alltid lite bättre när jag har pratat med henne... Tack för att du finns!

Nej, det har inte varit så speciellt bra dagar.

Jag vet inte vad det är men jag känner mig inte på topp. Har en stor allmän svacka just nu. Blä.

Glömde säga att mitt hår har en fabulous hårfärg nu!

Jag börjar misstänka att min syster är ett hårgeni.

Om ni behöver klippa eller färga håret - säg bara till. Jag har tillgång till er framtida hårlycka!

Jag vet inte vad det är med mig men jag funkar inte på söndagar. Jag försöker ta det lugnt och liksom njuta av ledigheten men det enda som inträffar är att jag känner mig:

1) Lat.
2) Stressad
3) Lat och stressad.

Jag är väl knäpp eller så men jag kan inte chilla på söndagar. Detta leder ofta till att jag desperat försöker göra ngt som får mig att känna mig duktig. Typ sortera min troslåda, organisera skafferiet eller rensa gamla foton från datorn.

Det är faktiskt jobbigt!

Nä, tror att jag ska gå och maniskt sortera ngt nu.

Igår var en händelserik dag. Efter en rolig och ganska fullspäckad dag på jobbet så mötte jag min söta Sambo på stan. Vi gick och flanerade i solen och hux flux hade Sambo köpt två par skor. Inte så bra med tanke på att vi skulle gå på bio sen. Till hans försvar ska jag dock säga att han inte visste om det, jag hade bara sagt att vi skulle på en hemlig aktivitet. :)

Vi åt iaf god mat på restaurang först och sedan begav vi oss till bion för att se "Linje 123 kapad". Sambo blev väldans glad när han förstod vilken film vi skulle se, han hade väl tänkt att det skulle bli något romantiskt tjafs men icke! Ja, vad ska man säga om filmen då? Jo, det enda positiva jag kan säga om den var att Denzel Washington var superb som alltid. Men det är nog också det enda positiva jag kan klämma fram!

Jaja, jag hade en trevlig fredagskväll iaf och snart ska jag åka till Storstan och få mitt hår slingat av lilla systeryster! Jippie!

 

Såg en asrolig skylt idag btw.

"Jätteutbud på baby-och barnkläder"

Do ya get it?

Kan hända att min humor kl 07 på morgonen inte är på topp.





Vadå bilden har ingen anknytning till texten? Nä, det vet jag väl! Har jag påstått ngt annat?

Nu är jag på G alltså!

Idag har det gått bra på jobbet. Jag är fortfarande supernervös för saker som jag ska göra men det känns inte som om jag vill flytta till Grönland längre.

OCH - ärade läsare- idag har en världsomvälvande sak inträffat..... Himlagrisen har varit ute och sprungit! Eller ja, joggat i sakta mak iaf men ändå! Detta har inte inträffat på år och dar. Så nu sitter jag här och eftersvettes som en isbjörn i en bastu och känner mig j*vligt bra, helt enkelt...

"C´mon baby do the loco-motion..."

Hjälp, vilken prestationsångest jag har nu!

Verkar som om alla vet vad jag ska göra på mitt nya jobb förutom jag! AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHH!

Jag vill inte mer. Ska nog packa mina väskor och flytta till Grönland och bo i en igloo. Eller man kanske inte bor i igloosar på Grönland men just nu vill jag inte vara här!!

Usch, usch, usch, usch, usch!

Och blä.

Ibland blir jag rörd, eller kanske berörd och då brukar jag gråta en skvätt. Detta tycker vissa människor (Sambo, tex) är lite konstigt. Men jag är sån, det finns väl fler som jag??

Här kommer lite exempel på saker jag berörs av:


Jag kan t.ex inte titta på TV när människor gråter för då gråter jag också. Jag kan nästan inte titta på Animal Cops för där är det massa djur det är synd om. Jag kan absolut inte titta på Untamed and Uncut för då är djuren så utsatta att jag garanterat gråter efter att ha titta i max 1 minut (dessutom mår jag dåligt i hela hjärtat, så det programmet är numera förbjudet här hemma).

Jag kan nästan börja gråta när jag har fått en present och jag tänker på vad personen i fråga måste ha gått igenom eller tänkt igenom för att ha hittat denna gåva. T.ex, så fick jag en liten ask med en tvål, utskuren som en blomma, av min lillasyster när hon hade varit Thailand. Då kan jag tänka på hur hon har gått där på gatorna och sett denna fina ask, tänkt på mig, köpt en ask med en rosa blomtvål i, forslat den hem till Sverige försiktigt, försiktigt så att den inte går sönder, bara för att ge den till mig och göra mig glad!

Eller när Sambo har varit bortrest i jobbet och han kommer hem med nya numret av Leila på Landet. Då kan jag tänka att trots att han har varit ute och rest i flera dagar och det är sent och han bara vill åka hem så har han tagit sig tiden att stanna vid en kiosk och välja ut min favvotidning och köpa den till mig.

Ja, jag är kanske konstig med då får jag väl vara det då. Det är ju liksom lite svårt att förändra en sån sak.... vet inte ens om det går eller om jag vill.. Nä, jag trivs med att vara en känslosam lipsill och jag har ju trots det klarat mig rätt bra i livet :)

Igår gled jag av en häst. Det kändes helt ok. Inte så rädd, inte så ont.


Idag har jag ont i hela kroppen. Det är antagligen beroende på träningsvärk samt neddimpningen i manegen.

Jag har träningsvärk i lår, armar, rygg, mage och axlar. Jag har två blåmärken på höger ben (tog kort på det men mitt ben såg så jävla fult ut att jag inte tänker lägga upp det här) samt så har jag nog sträckt en sena i nacken. Jag kan nämligen bara vrida huvudet ca 5 cm åt vänster innan det gör helvetiskt ont i en sena på höger sida.

Men, jag klagar inte. Jag bara fortsätter att gå på i ullstrumporna och känner mig lite som en slagskämpe! :)

"Ibland verkade det som om själva världen var trasig,
att det var något fel med oss allesammans,
att något var trasigt på sådant sätt att det inte gick att sätta ihop igen;
men att hålla i hand, människohand i människohand,
kunde hjälpa världen att verka mindre trasig."

Läs böckerna om Mma Ramotswe och känn kärleken!

Ja, igår var vi ju och rockade loss till Ulf Lundell hela min familjen samt min utböling till Sambo.

Vi hade med oss pick-nick som vi åt i Trädgården innan konserten och sen sjöng vi och rockade tillsammans i några timmar.

Efter en god natts sömn var vi på´t igen. Kl. 10.00 var Sambo och jag i Göteborg och mötte upp nästan alla resterande familjemedlemmar för att åka Paddan. Ja, Paddan är en riktigt turistfälla och alldeles för dyr men det var faktiskt riktigt trevligt. Eftersom solen lyste från klarblå himmel idag var det skönt med lite svalkande brisar och stänk från vattent. En perfekt aktivitet för en varm dag.

Efter paddan begav vi oss till Liseberg. Där mötte vi upp den saknade familjemedlemmen med ytterligare en utböling, D. På Liseberg åt vi glass, förlorade pengar på alla möjliga hjul, åt mat och.... tja....

SEN VANN JAG EN STJÄRNVINST!!!!!

Jag tror inte att ni förstår hur stort detta är. Jag har aldrig haft tur. När vi var små och var på djurpark fick vi tre döttrar varsin lott. Storasyster vann och lillasyster vann men inte jag. Då blev jag ledsen och mamma och pappa fick köpa lotter tills jag också vann (jag förstörde säkert hela semesterkassan). Så ni förstår ju själva hur glad jag blev!! Jag hade spelat på Hus & Hem-hjulet, vilket jag nästan aldrig spelar på men idag gjorde jag det för att det fanns så fina bord där. Så naturligtvis valde jag ett bord att släpa runt på :)

Ja, det har hittills varit en mycket, mycket lyckad helg. Jag är så glad att jag har en sån underbar familj där jag alltid känner mig uppskattad och älskad och dessutom verkligen har roligt tillsammans med dem. Det är mer än vad man kan bergära och jag är så tacksam för att de finns i mitt liv.

Nu ska jag försöka skruva ihop mitt fina bord :=)

Peace out!

Nu har jag varit i Göteborg och sett Ulf Lundell uppträda på Trädgården.

Jag säger bara en sak: Uffe rockade röven av oss alla.

En 60-årig spenslig, nästan mager man, med lite insjunkna kinder och krum rygg körde stenhårt i nästan 3 h. 

Uffe är grym!

 

"Det är bäst att inte ha så höga förväntningar... Ja, jag menar så blir man ju inte så besviken om det inte blir av."

Varför, undrar jag?

Varför får man inte ha höga förväntningar?

Och varför är det så farligt att bli besviken, om nu förväntningarna inte infrias? Man får faktiskt bli ledsen i det här landet, det är inte straffbart, vad jag vet.

Jag är trött på att inte få hoppas, trött på att alltid ha låga förväntningar. Jag skiter i det nu och tänker ha höga förväntningar och så får jag väl bli ledsen och besviken om förhoppningarna grusas!

Så det så!
 

Ja, det är jag....eller har blivit jag denna veckan iaf.

Vad gäller jobbet så har det tagit sig lite. Jag har fått vara med på ett par besök med klienter och igår var jag med på ett hembesök, det var spännande. Dock har jag fortfarande extremt lite att göra och jag har försökt dra ut på varenda uppgift bara för att det inte ska ta slut. Jag måste erkänna att det ändå har varit lite skönt att inte kastas in i ett helt nytt jobb, så har det ju varit på mina tidigare anställningar...Introduktion? Va? Jaha, här ska du sitta, här är telefonen, här är datorn, bara att sätta igång...slut på introduktion. Så det är ju skönt att ha haft en slö "introduktionsvecka" som till stor del har bestått av praktiska saker. De senaste dagarna har jag t.e.x packat upp dataskärmar och sedan monterat en högtalare på dem under tiden jag har lyssnat på Volbeat. Ja, Volbeat. Jag förstår att vissa av er är chockade, kanske inte direkt ngn musik som man tänker på när man tänker på Himlagrisen men de är faktiskt riktigt bra (naturligtvis är det lillasyster, minxx, som har introducerat dem för mig). Och naturligtvis lyssnar jag inte på de där låtarna när det låter som om trummisen har någon slags obehandlad bokstavskombination men många låtar är bra och passar finfint när man packar upp dataskärmar t.ex:

- Sad man´s tongue
- The gardens tale
- Radio Girl
- The human instrument
- Maybelenne I Hofteholder
- We
- Light a way
- I´m so lonely i could cry
- A broken man and the dawn
- Making believe

Ja, så fick ni några nya låttips också. Öppna era öron och släpp in danskarna!

För ett par dagar sedan fick jag veta att min gamla klarinettlärares fru hade gått bort. Jag blev väldigt ledsen när jag hörde detta. Jag kände inte frun men för Rolfs skull (jag han heter så, min fd klarinettlärare) högg det till i hjärtat. Jag vet inte varför jag gillar denna resliga man lite extra mycket men kanske är det för att han är så genomsnäll? Eller så är det för att jag vet vad jag har utsatt honom för under mina lektioner och att han ändå stannade kvar.

Jag och en annan tjej J, hade lektioner ihop ett tag. Vi var ganska (mycket) flamsiga och fnissiga och vissa lektioner förstår jag inte hur han tog sig igenom. En gång när vi var extra fnissiga, gick han helt plötsligt bara ut ur rummet. Shit, tänkte vi, två fnissiga småtjejer, nu blev han skitarg. Men han var snart tillbaks och med sig hade han två stycken chokladbitar som han med vördnad ställde på notstället. Sedan tittade han strängt på oss och sa "Om ni kan spela hela den här sången utan att få ett fnissanfall så får ni varsin chokladbit". Aningen chockade tutade vi oss glatt igenom "Morning has broken" och fick, som utlovat, chokladen. Nu förstår jag hur desperat han måste ha varit för att ens ha kommit på tanken att muta barn med choklad men det funkade ju.

Ja, i vilket fall så skänker jag en extra varm tanke till Rolf och hoppas att han har mycket stöd från familj och vänner nu. Han kommer alltid att ha en speciell plats i mitt klarinetthjärta.

Ja, jag vet inte vad jag ska ha för rubrik för min första arbetsdag har varit så konstig.

Jag har väldigt lite att göra. På "mitt" våningsplan har det bara varit jag och två till och de verkar inte så himla intresserade av att lära känna mig, inte heller av att lära mig saker. Så jag har försökt hitta på saker själv.... jättelätt på ett helt nytt jobb!

Nästa vecka kommer alla de andra och min chef tillbaka så jag hoppas att det blir bättre då men jag undrar ändå - Vad ska jag göra hela veckan???

Aj, mitt lilla huvud bultar... ont ont.

Imorgon börjar jag jobba...nej,nej...

Jag som hade en sån trevlig förmiddag med familjen D-R i djurparken. Såg lejonungar som var 2 veckor gamla! Så söta!

Nej, jag vill inte börja jobba imån...

Träningsvärk på insidan av låren, rumpan, biceps, triceps, hela ryggen och lite i nacken. Fick sms från min vän JDR som också varit med på kvällskursen och hon hade träningsvärk i tummarna. I tummarna? Vi har tagit in hästarna från hagen, borstat, sadlat och tränsat dem, kånkat fram bommar och stöd samt naturligtvis ridit och hoppat med hästarna och hon har träningsvärk i tummarna? Jaa, jag säger då det...

Gårdagen var aningen mindre dramatiskt än torsdagen. Allt gick bra förutom när min häst snubblade i galoppen och helt plötsligt dök ner med huvudet och jag följde naturligtvis efter. Som tur är har Jonna en bred och kramvänlig nacke, så den grabbade jag tag i och höll mig hårt fast tills hon stannade och jag kunde sätta mig på plats igen. Hoppning gick bra och vår instruktör var ju en dröm! Gav kritik på ett sådant sätt att man kunde ta åt sig och förbättra sig utan att man kände sig som om man var skitdålig.

Åh, en sak till. Jag var sämst i gruppen (på riktigt)! Grupperna man rider i när man har "vanliga" lektioner är numrerede efter hur bra/dålig man är,  ju högre siffra efter H:et desto bättre grupp. Jag och vännen JDR rider i en H2:a, alltså den näst sämsta gruppen (dock skulle hon lätt kunna flytta upp till en H3:a men hon är snäll och stannar med mig). Sen var det en tjej som red i en H3:a, de resterande 7 personer red i H5:or, H6:or eller hade egen häst. Så japp, nog var jag den sämsta, men vet ni? Det gjorde mig inte så mycket, antagligen för att vår instruktör var så duktig att hon kunde anpassa kursen oavsett om man ridit i ett år (som jag) eller i 10 år (som typ de 7 övriga).

Nä, nu ska jag försöka stappla mig tillbaks till soffan där jag planerar att tillbringa resten av kvällen - helt stillasittande. :)