Himlagrisen

På den sista bilden i förra i lägget tittar jag in till kung Tryggve. Eller jag försöker. Det var ingen hemma. Eventuellt kan det ha varit så att det var hans gravplats. Oförskämt ändå att inte öppna när man har gjort sig sånt besvär för att ta sig dit (gått över klippor, klättrat nerför branta (!) klippor, vadat genom en kanal, gått genom snårig skog, gått ännu mer på klippor).

Ja, en kort och intensiv semestertrip har jag och sambo varit iväg på. Två dagar på västkusten är inte fy skam! Vädret lovade regn, åska och starka vindar. Det blev lite mulet, sen sol, sen strålande sol och starka vindar. Vi har mest promenerat på klippor, tittat ut över havet och sagt "åh, va det är vackert här", till varandra. Helt underbart!

Igår hade jag en sån fin dag. Jag fick fnissa och skratta med lillasyster och samtidigt få hjälp med att olja virke till växthuset. Sen kom Hanty och förgyllde dagen med sin närvaro. Jag förstår inte hur jag ska klara av att inte ha dig som roomie nu efter semestern. Det kommer att bli så tomt! Sen fick vi spontanbesök av Henrik som köpte med sig pizzor som vi snaskade på! Mycket trevligt!

Kvällen avslutades med att jag och sambo packade inför vår lilla minisemester. Mys!

Skrev ett långt inlägg om att jag inte gillar att vara beroende av saker och att det är en av anledningarna till att jag har semester från både fb och instagram. Bloggen ville dock inte publicera detta utan valde istället att bara lägga upp en bild på Bubblan. Å nu orkar jag inte skriv om allt igen så ni får väl kolla på Bubblan och hålla till godo med det.

Efter påhopp från både rådjur och smådjur blommar min rosenbuske. Inte många blommor men de som blommar doftar magiskt.

Den här månaden har jag köpt skor för 2000 kr. Alltså, först tröstshoppade jag 5 par skor på nätet och sen gick mina sprinskor sönder och jag var tvungen att köpa nya.

5 par skor köpta på rea på nätet = 515 kr.

1 par springskor köpta i sportaffär = 1499 kr.

Crazy but true.

Jag tycker att jag är värd det.

Varberg visade idag upp sin allra bästa sida med härlig stämning, sol och klarblå himmel. Vi strök omkring på stranden och glodde på surfare, satt i sanden och läste och umgicks med vänner.

Dagens höjdpunkt var dock när vi hade varit och köpt kaffe och jag, lite klumpig som jag är, går in i någon när jag ska gå ut genom dörren. "Oj förlåt", säger jag och tittar upp på PETTER!! "Oj, nej förlåt mig", säger han och lägger sin hand på min axel när han går förbi mig. För er som har lyssnat på Jonas Gardells sommarprat kan jag meddela att jag troligtvis såg ut som han gjorde när han hälsade på Merryl Striiiip. Typ glodde fånigt med halvöppen mun och ev dreglade lite. S T A R S T R U C K. Det är väl det mest korrekta sättet att beskriva mig. Blev efter vårt "möte" helt omotiverat fnissig och uppspelt. Herregud, jag är fortfarande en fjortis!

Nu är vi på väg hem. Nöjda och glada efter att ha snållyssnat på Petters konsert och med varsin snygg bonnabränna.

Semestern har startat, minst sagt, bra!

Idag var sista arbetsdagen innan semestern men det var med en smula vemod i hjärtat som jag lämnade jobbet. Inte pga arbetet i sig utan för att inget kommer att vara sig likt när jag kommer tillbaka. Två fina vänner och kollegor kommer att fattas mig (så att det skär i bröstet) och jag ska flytta. Igen. För en person som ogillar förändringar så är detta jobbigt. Visst, det kommer att bli bra, det är jag hyfsat övertygad om MEN det kommer inte att bli likadant.

Det är väl där skon klämmer.

Näpp, blev inget med det ser ni. Självförtroendet ligger kvar där vid fötterna och skvalpar, nu ännu svårare att plocka upp. Jag har så fina vänner som peppar mig och säger; det är deras förlust! Åh, vad jag önskar att jag kunde säga så också. Slänga en titt över axeln och säga; Fine, det är ju ert val men ni vet inte vad ni går miste om! Tyvärr tänker jag mer i banorna "jag är nog faktiskt egentligen inte speciellt bra - överhuvudtaget". Jag vet att det inte är så men just nu sitter det en envis liten jävel på axeln och viskar detta i mitt öra, om och om igen. Hör man bara något tillräckligt många gånger så tror man på det tillslut.




Jag försöker gammelmormor Elsa.