Himlagrisen

Tänk att ett litet ord kan sammanfatta precis hur man känner. BLÖH på allt just nu! Blöh på stress, blöh på krav, blöh på förväntningar, blöh på att vara vuxen, blöh på ansvar, blöh på allt bara!

BLÖH.

Min hjärna är lika mosig som mitt ansikte. Har gråtit så mycket idag att jag inte kan tänka längre. Soffan, älskade vän, jag kommer att sakna dig obeskrivligt mycket. Jag ska skriva ett fint inlägg om dig och dina fina egenskaper om ett tag men inte idag. Idag är jag ett barn som ligger på golvet och bankar och slår med nävarna och skriker "JAG VILL INTE!!"

Idag har jag hjälpt min pappa. Han håller på att renovera sin föräldragård och just nu är det badrummet som är på tapeten (höhö). Pappa hade tänkt att vi skulle tapetsera tvättrummet med vävtapet. HAHA! Jag har aldrig tapetserat ett rum i hela mitt liv och pappa kände väl sig lite osäker också. Men vi satte igång och efter mycket fix, trix och tålamod var första våden (heter det så?) uppe. Sen gick det bättre och bättre och snabbare och snabbare. Det tog dock hela dagen att tapetsera ett utrymme på cirka 2,0x2,5 m (dock med paus för att stirra på hagelskuren samt prata med kossorna). Men pappa är nöjd och jag med, jag harju trots allt fått vara på mitt absoluta favoritställe hela dagen.

Nu blir det mys i TV-soffan och imån väntar stort släktkalas!