Himlagrisen

Söndagens städning förträngdes ytterligare en dag idag. Jag och Sambo storhandlade, rensade kylen och åt rester, sedan städade han bilen och jag tog mig en lång promenad med grannen och hunden. Mycket trevligt och skönt!

Jag har precis läst klart boken Våtmarker. Det är den sjukaste bok jag någonsin har läst och det vill inte säga lite då jag har läst många böcker. Jag vet inte hur jag ska beskriva den. När jag hade läst sista sidan var jag lite "full i skratt", generad, arg, illamående, förfärad, imponerad, chockad och ändå på något sätt tömd på känslor. Boken är rå på ett sätt som jag tidigare inte har upplevt, författaren skriver om analsex, bajs, onani, mens, fitta, horor, venusberg och kukar samtidigt som hon lite i förbifarten berättar om sin trasiga familj, relationer, självmordsförsök och avokadoplantor. Man kastas fram och tillbaka av alla möjliga känslor, allt från fysiskt illamående till varm medkänsla.

I all uttråkning här hemma provade jag Sambos översättningsapp på Iphonen. Kollade lite random ord på engelska men det blev ju snabbt tråkigt. Då kom jag på att en kompis en gång hade en tröja från Tiger där det stod "Je suis an Tigre" och trots att jag inte läst franska så vet jag att det betyder "Jag är en tiger". Jag är inte supersäker på franska uttal men har ändå mycket lätt för att lära mig nya språk, speciellt uttal så jag gjorde ett försök. Resultatet blev inte riktigt vad jag hade tänkt då Iphonen bara krossade mitt självförtroende gällande uttal och föreslog att jag hade sagt:

Ibland när det är mycket/jobbigt/stressigt/tråkigt på jobbet så tänker jag att "oj, va skönt det skulle vara att bara vara hemma lite... kanske känner jag mig lite sjuk?". Naturligtvis har jag inte samvete att fejka en sjukdom så dessa dagar infinner ju sig aldrig. Idag vaknade jag upp hyfsat svettig och med huvudvärk och halsont. Efter lite velande hit och dit bestämde jag mig för att meddela arbetsplatsen att jag inte kommer idag (vad jag velade om vet jag inte egentligen, tycker ju nu när jag är mer vaken att det inte är ett alternativ att gå till jobbet när man vaknar på det sättet jag vaknade).

Är mycket simpel. Pizza, soffa och film... eller Big Bang Theory....eller eventuellt både och..

Ja, jäklar vilken garagefest det var. Mycket skratt, mycket lek, mycket alkohol, skulle man kunna sammanfatta det med. Underbara människor som var där, tack för en galet rolig kväll!

Japp, nu känns det lite bättre. Solsken i mitt hjärta igen.

Nej, idag är en sån där dag när jag känner mig liten, ensam och rädd i en alldeles för stor och skrämmande värld. Det känns svårt att prata om och det känns ändå som att ingen kommer att förstå. Vet inte varför denna känsla har slagit klorna i mig men det har säkert sina orsaker. Just nu försöker jag förtränga det genom att måla garagetaket och det går ganska bra. Om det inte har varit så förbaskat tråkigt så hade det nog gått ännu bättre.

Kärlek kan vara så mycket. Blommor, vackra ord och röda hjärtan. Nallebjörnar, månskenspromenad eller ett vykort. Att köpa sin darlings favoritgodis eller smygboka en bio som man vet att ens kärlek kommer att gilla (Tack Sambo <3) eller att åka 20 mil till sin dotter för att hjälpa till med att gräva land och såga ner träd.

Att ta svåra beslut är inte kul. Speciellt inte när man vet att andra kommer att bli arga/besvikna/ledsna.

Jag har nyligen beslutat mig för att sluta rida. För en hel massa orsaker. Främsta orsaken är att jag inte har råd, sen tar det också mycket tid, sen har jag också då och då ont i ryggen vilket inte blir bättre av ridningen och sen har jag också märkt att mitt intresse har svalnat. När jag tog mitt beslut tänkte jag ändå att jag på något sätt skulle vilja rida lite då och då. Islandshästturer eller kanske hitta något stall i närheten som behöver hjälp.

Jag läste i vår lilla lokala annonstidning att det var en tjej som sökte en medryttare till en islandshäst 1-2 ggr/vecka. Perfekt!, tänkte jag och ville ringa på en gång. Osäker på om det var ok att ringa kl. 08.00 la jag ner tidningen i väskan och tänkte ringa under dagen. Men nu sitter jag här och ifrågasätter om jag verkligen vill rida 1-2 ggr/vecka? Att ha det ansvaret? Att lägga den tiden? Och svaret är att jag nog inte vill det. Jag känner ett lugn när jag tänker på att jag "bara" kommer att vara bokad en gång per vecka efter sommaren (barngymnastik). I hela mitt liv (känns det som) har jag haft fullt upp med aktiviteter av olika slag. Gymnastik, klarinett, aerobic, orkester, volleyboll, trampett, barngymnastik, kör, ridning. Massa roliga saker men nu orkar jag inte mer! Jag behöver lugn och ro, jag behöver tid för huset och katten, jag behöver umgänge med sambo, jag behöver tid för ogräsrensning och promenader i skogen.

Så trots att det var kräksjobbigt att behöva säga detta till fina vännen/extrasystern/extramamman JDR så känns det rätt. Jag tror att jag behöver detta, lite lugn och ro. Och har jag fel så får jag väl helt enkelt börja igen! :)

Hej!

Ja, alltså desserten.. inte öknen som jag insåg att man också kunde läsa det som.

Idag börjar jag dagen med lite bakning. I flera veckor har jag gått och tänkt (och tjatat) om en efterrätt som underbara A-K gjorde en gång. Det var den godaste efterrätt jag någonsin har ätit! Digestivekex, smör, vit choklad, vaniljkesella och jordgubbar. Kan det bli annat än gott? Jag har inte vetat hur man gör den och i vilka proportioner det ska vara men igår tog jag mig i kragen och mailade A-K för att få receptet. Hon hade det inte tillgängligt men skulle leta efter det. Otåligheten tog dock överhanden nu i morse och jag har freestylat ihop min efterrätt nu. Botten står i ugnen och jag hoppas att den blir supergod! :)

Om nu någon hade missat det så är det fredag idag. Förutom att jag har tryckt i mig för mycket frukost (varför fortsätter jag äta när jag är mätt?) så är det sååååååå skönt. Det har varit en jobbig vecka, det mesta har varit motigt och tråkigt och oengagerat utan någon tydlig anledning. Kanske är det vädret? Det kan ju vara behändigt att skylla på?!

Min smärta är total. Jag kan inte gå, inte stå, inte sitta utan att det göra ont. Att gå nerför trappor är tortyr. Jag skulle inte springa 1 km om jag så fick betalt.

Bästa (värsta) träningsvärken jag kan komma ihåg att jag någonsin har haft.