Våren och saknaden.
Bubblan fattas mig. Har jobbat på rätt hårt för att tycka att huset känns tryggt och mysigt utan Bubblis. Hon var ju en sån stor del av vårt hem. På något sätt har jag väl börjat acceptera läget. Kanske.
Nu kommer ju dock steg 2. Att vara ute i vårsolen utan att ha sällskap av den lilla grå bollen. Hon var ju med oss så mycket när vi var ute. Kollade läget, inspekterade lite, försvann en stund, kom tillbaka och kontrollerade oss, försvann en stund, kom tillbaka till kafferasten för att få lite klappar och mys. Åh, det gör så ont i hjärtat när jag tänker på att ingen kommer att komma och inspektera mina land eller min målning i år. Jag vet inte hur många gånger den här helgen som jag har tittar upp från min syssla och spanat runt i trädgården efter Bubblan. Men ingen där. Eller hur många gånger hjärnan (innan jag hunnit stoppa den) hunnit plocka fram bilder av Bubblis på olika platser där jag gått idag. Liggandes i solen på altanen, spatserande på stenmuren, hoppandes i blåbärsriset, springandes över gräsmattan, kisandes mot solen på en sten i skogen.
DET GÖR ONT!
När ska det gå över?
Kommentarer
Postat av: Ammi
Underbara bilder på en söt och rolig katt. Det kommer att göra ont ett tag till,men lite kortare stund varje gång.
Det är ju naturligt att man saknar någon som man har tyckt om och som har varit en del av er vardag..
Nu får ni att göra med trädet och växthuset och mycket mer. Kram
Trackback
