No name.
Visste inte vad jag skulle skriva som rubrik idag. Det är så mycket olika känslor som rusar runt i kroppen. Sorg, skuld, saknad, skam, oro och så lite glädje mellan varven. Idag har vi varit ute och grejat lite. Jag har bl.a rengjort Bubblans toalett. Jobbigt men också lite skönt att få stå ute i trädgården med diskborste och gno medan tårarna rinner och blandas med regnet.
Jag har också upptäckt det jobbigaste stället i huset - soffan. När vi sitter och tittar på TV, så sneglar jag ideligen mot gästrummet i hopp om att höra en duns från när Bubblan hoppar mer från sin säng och sedan små tassande steg och till sist ett litet huvud som sticker ut och plirar på oss. Som jag saknar det!! Trots att jag är brutalt medveten om att det aldrig mer kommer att ske så kan jag liksom inte sluta snegla och hoppas.
Jag kan för övrigt inte förstå att jag ska börja jobba imorgon. På ett sätt tänker jag att det är bra att jag kommer hemifrån men på ett annat sätt undrar jag hur jag ska kunna möta och bry mig om andra människors bekymmer. Men det lär väl visa sig imorgon.
Kommentarer
Postat av: Ammi
Hoppas att det gick bra på jobbet. Det är nog bra att komma hemifrån. Nu har jag lilla Bubblis som skrivbordsbakgrund. Undrar hur länge det går??? Fast det är roligt att se på den söta katten. Och sorgligt, men vi har dem bara på lån , så är det.
Kramar
Trackback
