Himlagrisen

Idag var sista arbetsdagen innan semestern men det var med en smula vemod i hjärtat som jag lämnade jobbet. Inte pga arbetet i sig utan för att inget kommer att vara sig likt när jag kommer tillbaka. Två fina vänner och kollegor kommer att fattas mig (så att det skär i bröstet) och jag ska flytta. Igen. För en person som ogillar förändringar så är detta jobbigt. Visst, det kommer att bli bra, det är jag hyfsat övertygad om MEN det kommer inte att bli likadant.

Det är väl där skon klämmer.