Nähä.
Näpp, blev inget med det ser ni. Självförtroendet ligger kvar där vid fötterna och skvalpar, nu ännu svårare att plocka upp. Jag har så fina vänner som peppar mig och säger; det är deras förlust! Åh, vad jag önskar att jag kunde säga så också. Slänga en titt över axeln och säga; Fine, det är ju ert val men ni vet inte vad ni går miste om! Tyvärr tänker jag mer i banorna "jag är nog faktiskt egentligen inte speciellt bra - överhuvudtaget". Jag vet att det inte är så men just nu sitter det en envis liten jävel på axeln och viskar detta i mitt öra, om och om igen. Hör man bara något tillräckligt många gånger så tror man på det tillslut.
Jag försöker gammelmormor Elsa.
Ja, tänk så klok hon var!! Och du är bäst, bara så du vet. Det är verkligen synd om dem , som inte fick lära känna dig. Så är det bara. Puss
Jag ska snart försöka knäppa den lille jäveln på näsan.
- Lägg av din lille jävel å dra, låt Jessica vara. Hon är så jäkla grym. //ADHDAK
Jag vet hur det är!! Han sitter ofta på min axel också. Men man får helt enkelt bryta ihop och komma igen. Då blir han mindre och mindre och vissa dagar är han helt osynlig. Och det är deras förlust och Borås vinst, hoppas bara Borås inser det...
