Stolt, svag och bitter.
Känner att rubrikens ord kräver sin förklaring.
Stolt - jag har i snart åtta veckor joggat, promenerat (hardcore) eller cyklat varannan eller, ibland, var tredje dag. Det är inga maratonlopp men tillräckligt ansträngande för att jag ska få upp puls, utsöndra mängder av svett och få en härlig illröd kulör i ansiktet. Jävlar va stolt jag är över detta! Jag mår också mycket bättre, generellt. Humöret är bättre, problemen känns mindre, kroppen känns piggare. Win-win kallas det visst?
Svag - ja, det är ju kanske lite motsägelsefullt men det är ändå en bra beskrivning på hur min dagliga status är. Jag är gladare än på länge och känner att den riktiga Himlagrisen börjar komma fram igen. Men om man tänker sig mitt mående som en bensinmätare så har nålen precis letat sig upp över de röda strecken längst ner och ligger där och darrar, alltid redo att droppa ner några streck.
Bitter - om man efter sju veckor av träning tar med sambon på en cykeltur och han med oförskämd lätthet cyklar snabbare än mig och dessutom utan att ens svettas så kan man inte bli annat än bitter. Ja just det, sambon har alltså tränat ungefär 2 dagar på sju veckor...max.
Bjuder på en het bild på mig, här stylad av Inanna med inspiration från Mumindalen. Gissa vem?
Söööööt..
Vet du Jessica! Det sägs att om man är vältränad så svettas man mer. Tycker det säger en hel om varför Andreas inte producerar svett :) Sen att han tar sig upp för den där satans backen utan problem.... ja det får du skita i... Alla har vi olika grundförutsättningar! Ok?! ;)
Stolt ska du va!!!
Jaa, o hur många växlar har han????
Tur att du inte är lika ilsken som Lilla My!!
