En bra kväll som blev en hemsk natt.
Jag har haft den värsta natten på lääääänge. Eftermiddagen började ju bra med att jag och mitt entourage gick till Smarteyes och hjälpte mig att välja glasögonmodell. Efter det bar det av mot Vinci för lite After Work. Vi hade mycket roligt med lekar (tack soffansblogg.wordpress.com) och skratt. Soffan bad oss btw att para ihop oss i lag om tre, men pga ojämnt antal fick ett lag bara vara två. De två smartaste kan ju para ihop sig då, sa Soffan med glimten i ögat. Det skulle hon aldrig ha sagt för självgoda som vi är, skrek jag och Slemmah i kör att det blir ju vi då! Att vi sen vann hela klabbet tyder ju dock på att vår självgodhet åtminstone är beofgad.. :)
Så fram tills att jag skulle åka hem med bussen var kvällen mycket bra. Innan jag går på bussen ringer jag Sambo som har lovat att hämta mig på busshållplatsen, den lilla gullisen. Då berättar han att Bubblan sitter HÖGT upp i en tall och jamar och kan inte komma ner och att vi måste ställa upp en stege och försöka locka ner henne. Jaha, så då blir jag ju såklart superorolig för henne och vill att bussen bara ska GASA. När bussen har kört i ca 5 minuter kräks killen som sitter framför mig! Jag kan inte ens med ord beskriva min ångest. Jag flyttar ju genast på mig (bussen var ganska tom) men det luktar ju spya i hela bussen. NU, nu kan det inte bli värre iaf tänker jag. Men johodå, det kan det. I Sjömarken blir jag så kissnödig att jag tror att jag ska sprängas! Så i en kvart eller kanske tom tjugo minuter sitter jag i spylukt och har kissångest och är superorolig. Framme vid busshålllplasten springer jag fram till Sambos bil, slänger in väskan, springer till närmsta buske och kissar ca två liter. Vilken befrielse! Väl hemma i friska luften och tömd blåsa så fipplar vi fram massa ficklampor och stegen. Bubblan har dock satt sig tillrätta 10 meter upp i tallen och har nog bestämt sig för att spendera natten där. Antagligen var hon så trött att hon inte orkade försöka mer. Men tänk den ångesten som vällde fram när jag på altanen fick ropa "godnatt Bubblan" och titta på den lilla reflexen i trädet 10 meter upp. Fy fan, tårarna var inte långt borta kan jag lova. Sen sov jag till klockan 04.30, gick upp, tog på mig gummistövlarna och gick och lockade på henne. Nej, hon skulle fortfarande inte ner. Nästa gång jag gick ut var klockan 08.30 och då hade hon tagit sig ner några grenar. HURRA! Upp och klättra på stegen igen, lock och pock... tillslut högg jag tag i henne i nackskinnet. Ingen öm fattning men jag ville ju inte tappa henne. Sen tog jag henne under magen (hennes mage alltså) och vi klättrade sakta neråt. Mina ben skakade så jag knappt kunde gå. Det var ju inte bara det att Bubblan kunde fallit, vi kunde ha ramlat båda två och det var ganska högt!! Bubblan repade sig nog snabbare än jag. Äta, dricka, gå på toa och sen ville hon gå ut igen. Det fick hon inte.
Jag skakar nog fortfarande lite... hua vilken natt!
Kommentarer
Postat av: Sanna
Usch, dumma söta lilla Bubblan! Hon får sluta skrämma dig sådär! :(
Postat av: Ammi
Stackars dig, och du som hade så roligt!!! Jag ska ta ett allvarligt snack med lilla katten när jag kommer. Usch vilken natt för dig. Kram Men du måste lova att sluta klättra så högt.
Postat av: Jeanette
Jag tror att du helt enkelt får vänja dig!! Bubblan klarar sig alldeles utmärkt. Du har fått henne för att härdas;)
Trackback
