Himlagrisen

Två gånger i veckan går jag och badar. Tidigt på morgonen med alla pensionärer simmar jag mina bassänglängder. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Rogivande så in i hoppsan. Det finns nästan ingenting att klaga på. Nästan betyder alltså att det finns något att klaga på och det är - musiken! Jag är inte så värst finkänslig när det kommer till musik på allmänna platser men efter månader av dansband och panflöjt (med ett kort avbrott för blandad julmusik) så börjar jag få nog. Jag menar HALLÅ!!!! Panflöjt??? Jag hade t.o.m hellre lyssnat på Kent och då är det illa. Nåväl, för ett par veckor sedan fick jag fylla i en utvärdering av badhuset. Jag framförde tydligt mina musikåsikter och nu, nu är det bara att vänta och se!