Lycka.
Ja, ibland blir jag det. Ledsen att jag bara skriver filosofiska romantiska inlägg om livet just nu men det är det jag vill berätta om. Jag har upplevt ännu ett underbart ögonblick i livet som jag sparar i mitt hjärta.
Igår var jag, sambo och min kära storasyster på Diggiloo på Nääs slott. Det hade regnat hela dagen men på eftermiddagen sprack det upp och blev strålande sol och blå himmel. Glada i hågen hoppade vi in i bilen och åkte mot Nääs. Men 1000 m innan avfarten så var det KÖ. Jag H A T A R att stå i bilköer. Det är såååå tråkigt. Efter snigelkörning i en timme (!) så parkerade vi på ett lerigt gärde och 18.30 satt vi på våra platser. Arrangörerna hade varit så snälla att de skjutit på uppträdandet en halvtimme så vi kom precis när det började. Skönt att slippa vänta (igen) i alla fall.
Jag ska villigt erkänna att Diggiloo inte ligger så högt upp i prioriteringslistan. Det var mest p.g.a storasyster som jag och lillasyster valde att ge henne biljetter till detta arrangemang, förväntningarna var alltså ganska låga. Men det var faktiskt kul. Vissa moment hade ju lätt kunnats stryka (vad f-n hade Mojje där att göra t.ex?), vissa moment var underhållande, vissa moment var vackra, vissa intetsägande och TVÅ SPEKTAKULÄRA.
Tänk er en ljummen sommarkväll, solen håller på att gå ner och färgar himlen rosa och orange, svalorna flyger högt upp på himlen och ger ifrån sig sina säregna visslingar, för övrigt är det tyst... Men då klyvs tystnaden av en ensam trumpet. Tonerna från Gudfadern strömmar ur trumpeten och stämmningen är magisk.
Jag sitter som paralyserad under hela framförandet och när han slutar och förtrollningen bryts vill jag ställa mig upp och skrika exellento, bravissimo, splendico, honom ska vi ha! Och sedan sätta honom i en kärra och ta med honom hem. Det gjorde jag såklart inte men jösses så bra han var. Dessförinnan hade han dessutom spelat Ack Värmeland du sköna och det var ju inte helt fel det heller. Så tack vara dessa två framträdanden så kunde jag åka hem nöjd och glad trots Mojjes inte-så-bra (okej, jag skriver det - dåliga) framträdanden. Storasyster verkade också glad och nöjd och Sambo eh... tog sig igenom det utan att må dåligt, så det måste ses som en lyckad kväll!!
Magnus Johansson heter trumpetaren- väl värd att lyssna på om ni får möjlighet!
Förstår att du blev trollbunden , det blev jag också första ggn jag hörde honom , Magnus med silvertrumpeten. Har för övrigt en cd med honom , haha. Kram
