Jag är inte tillräcklig.
Hur jag än försöker stötta, puscha, uppmuntra, trösta, peppa så är det aldrig tillräckligt. Ibland känns det bara som att all den tid, energi, själ och hjärta jag lägger ner inte ens märks. Jag kanske helt enkelt ska skita i allt och bara börja bry mig om mig själv istället? Ut med empati och förståelse, in med egot!
Men världen ska ju ändå gå under imorgon så jag behöver väl inte bry mig mer om detta ändå?
Det märks för dem som du stöttar var så säker, de kanske inte med ord kan tala om hur mycket bara. Visst känns det bättre att stötta än att vara ego?
Du kan inte vara ego, du är för omtänksam för det. Kram
våga inte ens tänka tanken att det du gör inte är bra! du är grymmeligrym! det kanske inte märks precis nu, men man får ju påminna sig i den här branschen att det man gör kan ha betydelse imorn eller om fem år - inget vet. åtminstone är det sånt jag intalar mig ;) KRAM!
