Himlagrisen

Tre timmar och en häftig landning senare möts vi av strålande sol, blå himmel och varma vindar. H Ä R L I G T!! Resten av måndagen är lite som i ett töcken. Jag antar att jag blev så överrumplad av den ljuvliga värmen och vattentemperaturen att jag hamnade i chock! ;)

På tisdagsmorgonen hade mitt sinne klarnat och vi började dagen med att hyra en fylhjuling till oss och en vespa till A & P. Sen susade vi omkring på den "stora" asfalterade vägen och in på de små ringlande grusvägarna och upp i bergen. Där stannade vi när vi hittade en fin liten badvik, klättrade ner (pust!) och möttes av glittrande vatten, vackra klippor och kanske en mysig liten taverna. Så här underbart spenderades de följande två dagarna sen var vi "tvungna" att lämna tillbaks våra fordon.

Den fordonsfria dagen spenderade jag och Sambo i stan. Vi gick på "turistgatan" och köpte fåniga presenter och bara njöt av att få vara turister. Vi förirrade oss in i smala, smala gränder med blåa dörrar och vita husväggar. Vi gick upp till klocktornet där den första scenen i filmen "Mamma Mia" är inspelad. Vi gick ut på den lilla halvön och satte oss i halvskuggan och drack frappe och tittade ut över havet. Tänk om man tillät sig själv att ha fler såna dagar!

På lördagen kom dagen jag i smyg hade fasat för. Båtutflykten! Alltså, jag älskar vatten och speciellt havet, jag är bra på att simma och gillar att vara under vattnet. Det här handlar alltså inte om rädsla för vatten utan rädsla för att bli sjösjuk. GAH, vad jag avskyr att må illa! Som tur var hade världens bästa svärmor med sig några slags armband med en liten kula på. Den här kulan skulle placeras på en viss plats på handleden och vips - inget illamående! Jag måste erkänna att jag var skeptisk men jag försökte ändå tro på det, placeboeffekten vs. illamående - det är ju liksom inget snack om saken. Ändå satt jag i fören med blicken fäst på en punkt långt fram och väntade på illamåendet men inget illamående kom. Iställer kunde jag njuta av solen, vinden i håret och den blågröna glittrande vattnet. Wihoo!

Det sista äventyret på ön blev att göra en så, till synes, enkel grej som att åka lokalbuss. Vi skulle åka till den västra sidan av ön till en (eller två?) av europas bästa stränder. Well, buss eller konervburk? Potato-potato, I say. Som små packade sillar satt/stod vi och svettades i ca 25 minuter. Nu jävlar hoppas jag att den här stranden är värd mödan, svor jag tyst för mig själv. OCH - nja, får jag väl säga. Visst det var en jäkligt lång och fin sandstrand. Det fanns massa tavernor och man kunde hyra alla möjliga sorters vattenleksaker (typ jetski och badring) men allt det vackra dränktes i en kakafoni av människor, parasoller, vattenskotrar, eurotechno och motorbåtar. Nej, det passade inte mig. Men sånt vet man ju inte innan man har upplevt det!

Hela veckan var fantstisk och jag vet inte hur jag ska tacka svärmor och P för att vi fick följa med. Det var verkligen välbehövligt, speciellt för själen. Lugn och ro blandat med fantastiska upplevelser och glädje! Underbart! Min själ är till bredden fylld med sol och varma minnen. Jag tar fram vyerna i mitt minne och upplever dem igen och igen (flummigt men det gör jag).

Nu ser jag fram emot julen! ;)